Reply

Jag la märke till mitt håravfall hösten 2007. Jag gick på komvux då , var 20 bast, hade precis träffat en tjej som jag tyckte jäkligt mycket om. Käftsmäll nummer ett kommer när hon säger “Har du börjat bli tunnhårig?, och förresten har du gått upp i vikt?” Inte för att hon verkade bry sig om det sen, men det fick ju igång tankarna. Vikarna hade börjat krypa uppåt, och på min fars sida är det mestadels tunnhåriga män, som i 30-årsåldern endast hade en väldigt begränsad mängd hår på huvudet. Jag började omgående med recrea forte ,en behandling som faktiskt gav en del återväxt i vikarna. Men efter ett halvår började jag kontinuerligt slarva med behandlingen och tänkte bort problemet, vilket är fruktansvärt dumt givetvis. Från sommaren 2008 tills nu har jag kanske på sin höjd använt recrea i snitt, en gång i veckan, haha. Jag har som sagt inte tänkt tanken att jag tappar hår, förrens i slutet av oktober. Då kommer käftsmäll nummer två, jag har aldrig kammat håret bakåt innan, alltid frammåt i sann brittpop-anda, men nu ,en kväll i duschen gör jag det och det kändes helt ärligt som att världen rasade samman när jag såg en kaluffs i spegeln som ska tillhöra en 35-40 åring, men som nu tillhör mig, 23 år gammal. Sedan dess har jag bombat med minoxidil, och även fått propecia utskrivet. Läkaren tyckte inte jag behövde det ,men då såg han mig inte i det skick som håret är på bilderna som whyatt förhoppningsvis hjälper mig att släga upp.

I Augusti kändes håret tjockare än på länge, så det hela har ju gått sinnessjukt fort ,vilket inte gör det lättare att smälta, därav är det väldigt skönt att det finns fler som jag inne på detta forum. Jag vet inte hur jag ska göra, men jag ha iaf ett litet utdrag av en plan: Köra minox och propecia en tid, kanske ett år ,kanske mer. Samtidigt sparar jag pengar som jag kan använda för en hårtransplantation. Skulle jag ha kommit över min skallighet så är det ju ändå aldrig dumt att ha pengar på banken.