Reply

Heeman 81, det är helt normalt att man tappar mer hår när man börjar med Rogaine. Det är för att gamla hår, som gått in i vilofas, stöts bort när nya börjar växa underifrån. Det är bara att köra på med Rogaine eller annan minoxidil-lösning. Om du får dålig hårbotten av minoxidilet (börjar få hudflagor och sånt) kan du köra med Fungoralshampo några gånger i veckan. Det brukar hjälpa.

Jag tycker dock att du borde ge Propecia + minoxidil en ärlig chans i i alla fall ett år innan du testar Dutasterid då detta inte är något godkänt läkemedel mot håravfall.

Vad gäller min egen utveckling den sista tiden så…visst det har gått framåt. Jag börjar till och med få fjun i vikarna som visar mig var jag hade min hårlinje som barn.

Detta är ju dock inte vad jag i första hand är ute efter. Som jag tidigare skrivit hade jag otroligt tjockt hår över hela huvudet när jag ver yngre och eftersom jag har så mörkt hår är stråna i allmänhet ganska grova. Detta gör också att det syns en väldigt tydlig skillnad när det är tunnare och glesare någonstans. Detta på ett annat sätt än det hade gjort om jag varit riktigt ljushårig. Hålla på att käka dutasterid och propecia, smörja med minoxidil samt hålla på med laser känns dock inte hållbart i längden. Jag känner att mitt håravfall tagit upp alldeles för mycket av min uppmärksamhet, tid och energi de sista fem åren. Jag har varit otroligt labil, känt mig maktlös, varit rädd och ledsen. Jag känner att jag gjort allt jag kunnat åt mitt problem, och trots de små framgångarna som jag ibland har gjort, går det ändå sakta men säkert bara åt ett håll i det stora hela. Och jag känner som sagt att jag inte kan hålla på så här mycket ,som jag gör just nu, i all evighet. Jag vill tro att jag hade tagit det här bättre om det hade börjat 10 – 15 år senare men just nu känner jag att jag verkligen står inför ett val. Jag känner att jag har väldigt svårt att acceptera min situation, särskilt som jag precis var på väg in i en bransch där utseende dessvärre är ganska viktigt. Just nu håller jag mitt liv på, som flera andra beskriver här, på “standby” och vågar inte riktigt ge mig in i något innan jag kommit underfund med hur jag ska hantera min situation. Dels blir jag naturligtvis irriterad på att jag överhuvudtaget är drabbad och dels är jag irriterad på att en sådan här sak kan påverka en så fruktansvärt mycket rent psykiskt. Jag har resonerat fram och tillbaka och kommit fram till att jag ska ta kontakt med någon klinik och se vad de har att säga om mitt hår och mina möjligheter att göra en FUE. Jag är dock även fullkomligt medveten om att ett sådant ingrepp inte löser problemen för evigt. Men förhoppningsvis varar det några och år och då är jag förhoppningsvis mer förberedd och redo. Jag kan absolut tänka mig att ha en 3mmsfrilla i värsta fall, men helst inte och just nu syns det väldigt väl var “håruttunningskanten” går (kring virveln) när jag har riktigt kort hår. …och det känns riktigt obehagligt. Toppik i all ära men det är ju ingen permanent lösning och känns dessutom lite ofräscht och begränsande efter ett tag.

Nu tänker säkert vissa att jag inte ska klaga eftersom det ändå ser ut som att jag har relativt mycket hår på,i alla fall den sista av, mina bilder. …och visst, det må vara hänt att man inte kan beteckna mig som skallig men jag hatar verkligen att alltid behöva kamma håret ordentligt för att de tunnare partierna inte skall synas… Densiteten i håret är bara en bråkdel av vad den varit. Jaja, vi får se vad som händer. På nåt sätt måste jag dock handla just nu eftersom detta påverkar mig väldigt negativt.

Jepp, skönt att få skriva av sig lite i alla fall.