-
Hela grejen med att raka sig varje dag för att behålla den släta känslan och looken är lamt. Det är det som dränerar mest energi. Men jag måste acceptera det lilla handikappet och hålla lågan uppe. Utmana mig själv och lära mig vara bekväm i den jag är idag. Jag får vara glad att jag passar i rakat. Det är min stil. Lite skäggstubb på det and Im good to go. Jag får inte samma ångest jag fick för bara ett par månader sedan att visa mitt nya jag inför folk. Jag har gjort framsteg, men har fortfarande mkt kvar. Det lär ta tid innan jag når 100 % bekvämlighet men en sak är iaf säker: det tillståndet kommer jag aldrig uppnå av att inte utmana mina rädslor. Det enda rätta är att börja köra med responsprevention vid närmande av farorna tills de längre inte skrämmer. Det kommer en tidpunkt i varje människas liv där man säger till sig själv: “Jag kommer göra detta oavsett vad som krävs”. Det är de känslorna jag haft på senare tid. Nytt decennium snart och allt. Dags att börja vakna och komma i kontakt med mitt djupaste inre igen. Jag saknar det mer än mitt hår.