-
Tjena superfrankie. Jag vet precis vad du går igenom för jag går just nu igenom samma sak rent känslomässigt. Det är sjukt svårt att tackla och ännu svårare är det ju när man har gått med problemet så länge att man blivit deprimerad. Själv lade mitt psyke av för ett par månader sen. Jag pallade liksom inte längre att bortse från problemet hår…och jag låg bara och sov hela dagarna för att jag inte längre orkade möta problemet. Jag hittade liksom ingen lösning längre och kände mig bara totalt maktlös. Vet inte om mina kommentarer ger dig nåt….men jag själv gick i alla fall tillslut till en psykläkare som konstaterade att jag var deprimerad och skrev ut tabletter till mig. Fortfarande går det väldigt mycket upp och ner men jag kan nog ändå säga att jag nu efter en dryg vecka mår lite lite bättre. Mitt tips är att försöka komma ur den värsta deppigheten först så att man orkar hitta en väg att tackla problemet. Jag har varit väldigt mycket emot alla som kommit och sagt att jag måste acceptera min situation. Jag har rent ut sagt blivit riktigt arg när folk kommit och påstått detta. Jag har dock börjat läsa lite i en bok som heter “Att leva ett liv, inte vinna ett krig” och den har givit mig lite nya tankar även om jag fortfarande har långt kvar att acceptera något. Har planer på att göra en FUE men även om jag gör det och resultatet blir bra kommer det ju bara att ge mig lite extra tid med hår. Förhoppningsvis är jag dock så pass gammal, nästa gång det tunnat ut sig, att det inte påverkar mig på ett lika dramatiskt sätt. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig….