Reply

jag känner igen känslan av ett liv som står stilla. på grund av samma problem som det du beskriver har mitt gjort det, i åratal. jag har förlorat alla vänner och förmågan att få nya, kärlek har blivit ett intellektualiserat begrepp som nämns i tv.

du nämnde dock att du inte upplever att du kan påbörja en utbildning. en av de större anledningarna till att jag påbörjat min (som om jag klarar den kommer att leda till ett välbetalt arbete) är för att efter avslutad sådan få ta banklån till en date med farbror doktorn på t ex Ilter Clinic.

det är inte som att jag betraktar det som en självklar livlina. det är inte som att varken jag eller den kurator eller den psykolog jag träffade i åratal på grund av nämnda problem (utan någon som helst framgång) inte om och om igen ältat eventuella psykologiska faktorer, någon nämnde t ex social fobi.

men jag måste få veta om det är så lätt som att jag kommer att känna mig hel igen, som att jag bara vill – bokstavligt talat – se mig själv i spegeln igen.

se det inte som att det är över. bara att du kanske, som jag, måste offra en hel del år för att kanske återstarta livet någon gång i framtiden.