Reply

Jag är medveten om att den här diskussionen pågått en tid, och jag tänker inte gå in och diskutera detaljer i enskilda inlägg. I stället skall jag ge min syn på vilka faktorer som bestämmer kvaliteten på en kliniks resultat. Det blir ett allmänt resonemang. Jag tänker inte kommentera andra klinikers organisationer eller upplägg. Jag talar utifrån mer än 12 års erfarenhet av den här branschen.

En hårtransplantation är ett teamwork. Talesättet, att en kedja inte är starkare än sin svagaste länk, gäller visserligen, men vissa av momenten kan säkras och är säkrade genom parallella länkar. Andra moment får helt enkelt inte falera, då misslyckas transplantationen.

Det viktigaste kapitalet en klinik har är konceptet, det vill säga den samlade kunskapen och förståelsen kring hårtransplantationer. Begreppet inrymmer också hur man ser på sina patienter på ett mänskligt plan, vilken information man ger dem före och efter ingreppen, hur man hanterar missnöjda patienter, hur tillgänglig man är. Detta koncept måste vara så fast förankrat inom hela organisationen, att det inte är beroende av om man byter ut enstaka medarbetare. En viss överlappning måste man förstås ha, så att innehållet i konceptet kan föras vidare vid vaktombyte. Och så har också skett på NHC, när dr Sun och Dr Xiaonan Du slutade efter sommaren. Vår dåvarande chefskirurg, dr Sun, satte in dr Najib Shahin (som är specialist i kirurgi, och har svensk legitimation) i hur vi utför våra stripoperationer, och därefter fanns Johan Alwén, med 5 år på kliniken, tillgänglig. Det räckte mer än väl för att säkra fortsatt verksamhet enligt konceptet. Om man bara vet hur man skall göra, är det inte tekniskt svårt att utföra en stripoperation. Om man däremot arbetar efter ett koncept, som inte är optimalt, kan man producera nackar med onödig ärrbildning på och under ytan i all evighet.

Det är korrekt, att Geza Mader har arbetat på annan klinik sedan han senast gjorde operationer på NHC i slutet av 90-talet. Då sydde vi ihop nackar på ett sätt vi idag inser inte var optimalt. På den andra kliniken har dr Mader använt en teknik, som han fick överge, när han åter började arbeta för oss. Nu tar han ut hudremsan och syr ihop efteråt exakt enligt vårt koncept. Och resultatet blir därefter. Även jag, som inte är kirurg, skulle efter 10-talet stripoperationer kunna lära mig att utföra detta moment fullgott. Det är inte tekniskt svårt, men förståelsen, konceptet måste finnas. Går vi till USA är många utövande hårtransplantationskirurger hudläkare, allmänläkare eller medicinare, och de klarar sig lika bra som de med kirugisk bakgrund. Avgörande för framgång är att man har intresse för det man gör, och vilja att förkovra sig.

Jag nämnde, att vår behandlingskedja både har enkla och parallella länkar. Till de moment, som alltid måste fungera fullgott (“enkla länkar”), om inte resultatet skall bli lidande, hör hanteringen av transplantaten. Om man låter vävnaden torka, eller tiden-utanför-kroppen drar ut orimligt långt, hjälper det inte hur skickligt övriga moment utförs. Våra vävnadsassistenter har i genomsnitt 10 års erfarenhet, och alla förstår konceptet. I och med att vi bytte ut två av våra tre kirurger, passade vi också på att genomföra andra förändringar. Vi övergav “stick-and-place”, och övergick till den teknik som den överväldigande majoriteten av kliniker runt om i världen tillämpar: Vi började “jacka” större delen av alla insnitt på en gång, och lät sedan våra vävnadsassistenter i team plocka in transplantaten. Det har fungerat över förväntan, och samtidigt inneburit att kirurgen har ännu mindre av nyckelroll. Våra assistenter har fått mer ansvar, och utnyttjas mer effektivt. De känner att de utvecklas och har fått mer arbetsglädje.

Sammanfattningsvis: Konceptet är avgörande, inte vilken kirurg som tillämpar det. En transplantation är ett teamwork, och resultatet skall inte påverkas av vilken kirurg som har hållit i skalpellen. Därför har vi valt att inte ange vem som gjort vad på våra före- och efterbilder. Den politiken tänker vi fortsätta med. Man kan naturligtvis alltid önska sig ännu fler bildexempel, men vi kan aldrig använda bilder utan patientens fulla samtycke. Vi gör så gott vi kan, och personligen brukar jag alltid tona ner betydelsen av bildexempel. Varje patient har helt unika förutsättningar, det viktiga är att man förstår matematiken bakom, så att man kan skapa sig realistiska förväntningar.

Som avslutning skulle jag vilja göra några reflektioner på språkbruk och sätt att argumentera i cyberrymden. En numera avstängd “debattör” på Lookgood använde rena invektiv, han kallade bland annat vår VD (som han vare sig träffat eller haft någon kundrelation med) för “kärring med svetsfirma” (eller något i den stilen). Många unga umgås till stor del via nätet. Man behöver då inte ta samma ansvar för sitt språkbruk som om man satt i samma rum som den man diskuterar med. Detta förhållande har skruvat upp tonläget. Risken är att ni, som agerar på det sättet glömmer bort de sociala koder man behöver för att inte stöta sig med sin omgivning. Så ett gott råd, väg era ord och uttryck om inte på guldvåg, så i vart fall med betydligt större omsorg än vad den här diskussionen gett exempel på.

Mats Ingers

Medicinskt ansvarig

New Hair Clinic i Lund