Reply

Jag är 19 år gammal och sedan två-tre år tillbaka har jag haft lite besvär med min hårbotten. Den har varit röd, irriterad och svidit till och från. Håret har varit ömt om man dragit det “åt fel håll”. Jag har lockigt, halvlångt hår och det har blivit ännu torrare och tunnare (själva hårstråna) i mitten ovanpå huvudet. Håret har tunnats ut, men det går verkligen inte fort utan det har i princip hållt sig på en viss nivå hela tiden. Men nu börjar det bli värre, känns det som. Vid ofördelaktig belysning skiner hårbotten genom ordentligt och det syns att det är tunnare om man tittar bakifrån. Eventuellt börjar mina vikar krypa uppåt också, men det är svårt att avgöra. Hårbotten känns fet och nästan lite “skrovlig”, så att man kan få grejer under naglarna om man kliar i den. Har haft minimal mjäll vid enstaka tillfällen.

Tilläggas bör (kanske) att dessa problem uppstod bara några få månader efter att jag började behandlas för diabetes (den ärftliga versionen). Men läkarna menar att det inte ska ha något med det att göra. Och att det inte heller borde vara stressrelaterat, då det bara hade hållt på under en kortare period. Men vissa utländska sajter på nätet menar att diabetes kan påverka håret ändå.

Jag började tidigt med betnovat, men det stillade bara rodnaden och svedan ett tag. Har kört med det till och från ganska mycket.

Har testat lite olika shampoon, fast då sådana från Kerastase (deras specialserier för hårbottenproblem) och American Crew (tea tree-serien), som jag använt nu. Har tvättat sällan (för att håret blir för torrt annars) och det har väl känts okej, men inte löst problemet.

Jag är stressad och negativt tänkande till min natur, sover därtill ganska dåligt och oregelbundet och det är faktiskt påtaglig skillnad de dagar jag sovit ordentligt. Kosten är det inget fel på vad jag kan komma på.

Vad det gäller den ärftliga biten så har min far kvar i princip allt hår och min farfar började itne tappa förrän sent. På min mors sida vet jag dessvärre inte hur det ser ut.

Jag har börjat köra ordentligt med Ketokonazol nu (första vändan hade jag inte tålamodet och använde dåliga shampoon samtidigt) och det känns ganska bra. Men än är det för tidigt att säga om det gör någon skillnad. Hur ofta bör man köra med det och vilka shampoon/balsam bör man varva det med? Som dessutom tar hänsyn till mitt torra hår?

Är det någon som upplevt något liknande eller som har en aning om vad det kan vara som jag upplever?

Eller någon som känner till någon doktor som kan sådant? De dermatologer jag besökt har nämligen dömt ut mig direkt som en desperat kille med ärftligt avfall, eller så har de skickat icke-svensktalande sommarvikarier eller praktikanter på mig.

Hoppas någon kan hjälpa mig eller komma med idéer och tankar!