Reply

Fann denna sidan & har läst endel och tycker att den verkar vara vettig med folk som befinner sig i samma sits som jag.

Måste säga att det här med “ärfligt håravfall” är sjukt jobbigt och jag har aldrig mått såhär dåligt som jag gör just nu.

Ska berätta lite om min sits:

Märkte att jag började tappa hår förra sommaren (-09). Hade svårare att fixa frisyren och märkte då att mitt hår blev tunnare, framför allt efter jag duschat.

Tog då kontakt med några laserkliniker och det slutade med att jag gjorde en laserbehandling ca 20 gånger under 3 månader.

Ska jag vara riktigt ärlig så märkte jag ingen skillnad utan det bara fortsatte att tappa och mitt självförtroende bara skönk och skönk.

Han på kliniken sa att han såg skillnad när det närmade sig slutet men det sa han väl bara för att muntra upp mig kan jag tänka mig.

Ska nämna att jag fick “psoriasis” för 2-3 år sedan och har det i hårbottnen just nu.

Har varit hos en specialisthudläkare och dom säger att det påverkar inte “håravfallet” eftersom det är ärftligt.

Min pappa är tunnhårig och mamma har bra hår (inget som är tunt), så det kommer väl från min pappa då.

Slutade med laserbehandlingen för ca 3-4 veckor sen och fann då en annan klinik i Lund som verkade riktigt seriösa.

Kom fram till att jag ska få bort psoriasisen och sedan börja med finansterid och det låter som en vettig ide.

Alltså allt detta med att tappa hår är så jobbigt i min sits så det finns inte.

Har haft bra hår innan och alltid fixat och stylat det inför fester osv, nu måste jag anstränga mig MKT och fixa så att allt ser bra ut. Är även tvungen att använda “toppik” för att dölja att jag tappar hår.

Jag är också tvungen att använda keps hela tiden då jag inte fixar frisyren.

Det går inte en sekund utan att jag tänker på att jag tappar hår, på jobbet, på gymmet, innan jag ska lägga mig, HELA TIDEN!

Mitt hår är mitt ALLT och jag skulle betala och göra vadsomhelst för att få mitt normala hår tillbaka, eller iallafall tjockare hår.

Jag har aldrig trott tidigare att jag skulle tappa hår, inte en tanke på det, men nu har det börjat och det går fort!

Det är så illa för mig att jag har tom. börjat få självmordstankar. (ni får tycka & tänka precis hur ni vill men jag säger bara som jag känner och det ska man väl göra i ett forum som är till för att få hjälp?)

Jag har börjat tänka ibland:

“varför ska jag leva utan hår, det finns ingen mening?”

“Jag är inte jag utan mitt hår, varför skulle jag bli just denna person som tappar allt?”

Att jag tänker såhär har jag inte berättat för någon och det känns bara så ledsamt att ens hår kan påverka ens psykiska tillstånd såhär.

Dom som har “normalt” hår och inte tappar något kan omöjligt förstå hur det känns att tappa, det är en sak som är säker.

Jag hoppas att det finns nånting som jag kan göra för att få tillbaka det, kommer börja som sagt med finansterid snart och hoppas på det bästa.

Det sista jag vill är att detta ska gå förlångt