Reply

Blir nästan rörd av era inlägg här och stöttningar till alla.

Jag är en av er och känner igen mig på allt ni skriver. Jag blir 28 i år. Mitt kära hår började falla för 2-3 år sedan. Nu är det tunt som fan där uppe och vikarna är höga. I stil med dig Xander, om inte snäppet värre.

Det som stör mig mest är att trots att jag också var en kille med bra självförtroende och charmig mot brudarna så tar den här skiten bort det. Jag vill inte bli så pass påverkad av “bara” hår som jag blivit. Yttre omständigheter som detta får inte ta den uppmärksamheten som jag behöver lägga på mig själv. Jag grät för ett par år sedan när jag kom på det, jag gav upp allt vad gäller utseende. Dock bara under en kort period när jag var besatt av håret… Men på nåt sätt tillät jag inte mig själv att påverkas så mycket och få ett slut på det hela. Jag accepeterade det hela ganska mycket till slut.

Till saken hör att jag träffade min underbara sambo för drygt fem år sedan och vi har bott ihop i 4.5 år. Hon var en del av hela den processen och stöttade mig oerhört. Jag sitter dock här nu, när jag skriver, och gråter som en liten flicka då hon har lämnat mig. Naturligtvis inte pga håret men ändå.

Hårhelvetesproblemet har återigen tagit fart då tanken “vem vill ha en 27 -årig snart flintis kille?” grävt ner sig i min hjärna. Hon var ju den enda som förstod mig och mina (våra) problem som uppkommer när håret faller. Livet leker inte längre…

Fråga: ÄR det nån som har prövat det här Recrea Forte? HAr det bra verkan och är det värt det? Funderat på laser… vad tror ni? Såg nån reklam för nåt HAir-max lasersystem. Kan det vara nåt? Erfarenheter?

Jag vill egentligen inte hålla på med sådant här, men det är svårt att lämna det därhän när jag inte längre har styrkan från min sambo.

mvh