Reply

Quote:

whyatt wrote: Visst kryllar det av överdrivet utseendefixerade flickor precis överallt och självklart kommer en stor del av dem att notoriskt falla för “Brad-Pitt-Lookalikes” eftersom de direkt sorterar efter utseende, men se det så här: Hur många bra och givande stunder skulle ni fått tillsammans om hon valt just dig för att du hade mer hår? Sure, de tjejerna har säkert vissa uppskattade “kvalitéer” (), men på sikt, för ett sådant förhållande, ser prognosen knappast ljus ut.

Nej, det är knappast de typer av tjejer jag attraheras av. MEN, kom ihåg att vackra tjejer har stora valmöjligheter och de kan utan problem söka sig till killar som har alla egenskaper (inkl. personlighet). Snyggare tjej (som har fin insida också) = Större urval = ökad kräsenhet.

…och snygg kille = behöver inte kämpa till en början = men om snyggheten är den ända attributen han har så ser framtidsprognosen dyster ut. Jag vet en som befinner sig precis där. Får tjejer enkelt till en början, nästan för enkelt, men då de märker att han är torrare än torr mossa så försvinner de väldigt fort. Men det visar ända att utsidan iaf ger insidan en chans.Banalt men sant.

Lyckligtvis så har man i alla fall större chanser som kille ifall man råkade födas som typ Quasimodo i Ringaren i Notre Dam. () Men då krävs att man i stort sett är världens skönaste kille som oavbrutet får tjejer att skratta för att ha den minsta chans.

Jag trivs bra med 0mm och lite skäggstubb. Problemet är att behålla looken för varje dag. Det är inget min hud på skalpen gillar särskilt mkt. Små ärr efter rakning riskerar redan att förstöra min donour-area totalt, så jag väljer att ligga lågt med den processen. Vilken hud som helst tar stryk av mothårs hyvelrakning.

Jag har diskuterat BDD med båda läkare och personer med samma sits på diverse internationella forum och det är absolut inget jag känner mig träffad av. BDD är kort sagt en slags inbillningssjuka – inbillad fulhet. Och jag inbillar mig inte, liksom andra inte gör i liknande sits. Det är bara kolla på de negativa reaktioner/associationer du kan få som tunnhårig/skallig.

Jag tar inte på mig kepsen för att jag tror att folk slänger en extra lång blick annars, utan för att jag vet att så kan ske i många situationer.

Överdriven utseendefixering hör heller inte hemma i sammanhanget tkr jag. Det är lätt för utomstående att hävda och dra denna “utseendefixering” i relation till vilken syn de själva har när de levt med ett permanent utseende de vaknar upp till varje dag utan att behöva få en fullständig make-over till det sämre. När gamla bekanta, med chockerande blickar säger att de inte känner igen mig, då har jag väl knappast blivit snyggare ? eller ?

När en sån här sak sker så gäller det att försöka se så objektivt som möjligt på tillvaron. Att försöka se den och livet ur ett djupare perspektiv. Att försöka inse att man som individ är rätt obetydlig i det stora hela och att ens inre kvaliteter är vad som ger det mest varaktiga intrycket på människor runt omkring i slutändan.

Jag har lyckligtvis inte tillåtit mig själv att hindra mina inre kvaliteter fullt ut från att blomstra pga detta, däremot har jag en lång bit kvar att vandra till “true wisdom” infaller sig. Men det kommer ju inte av sig själv heller.

Överkompensera är bara förordet. Att vara average funkar inte längre. Någonstans måste man sticka ut som fan – på ett positivt sätt. I synnerhet personlighetsmässigt.

Jag har mått hyfsat bra genom att undvika forum som detta (ni vet vad jag menar), så kanske är det dags att återigen söka sig bort ett tag. Det påminner mig om gamla förlorade tider då för mkt fokus lades/läggs på något som inte hjälper den personliga utvecklingen i positiv riktning. Men det är för övrigt ganska skönt att till och från diskutera här inne. Det är den enda zonen/frekvensen jag känner mig förstådd på