-
Quote:Dreamking wrote:Quote:Så egentligen är de bara de som har de mest förjävligt här i livet som har rätt att beklaga sig, vilket borde vara de som blivit av med båda armar och ben, har hjärnskada, svälter och blir våldtagna varje dag i en mörk lokal i Zimbabwe. Eller vänta här nu…
Relaterar du till en person som sitter i rullstol och jämfört med att gå flint hela livet så hör du väl själv vad det är för skillnad.
Skillnaden är kolossal, javisst, men jag finner det svårt att gå och relatera till detta dagligen och känna hur lyckligt lottad och tacksam jag borde vara över att “bara” vara en NW5 vid 22 års ålder. Alltid lika hjärtskärande att slå på tv4 fakta och se någon som blivit förlamad för resten av livet i en bilolycka, men det är inte min verklighet. Det glöms bort några timmar senare.
Jag tror att jag måste vara med om något liknande för att skatta åt skallighetsproblemet. Jag är säker på att om jag var med om någon nära-ögat-upplevelse (nära mista livet, båda benen etc) så skulle jag nå den nivån på en gång. Att höra kontra uppleva något själv är två olika saker för mig.
Just nu är det mer om att gå och tänka på vad andra i min ålder har och vad jag saknar. Det går aldrig att bli riktigt tacksam så länge man jämför sig för mig med andra. Men det är svårt att låta bli ibland…