-
Quote:Skillnaden är kolossal, javisst, men jag finner det svårt att gå och relatera till detta dagligen och känna hur lyckligt lottad och tacksam jag borde vara över att “bara” vara en NW5 vid 22 års ålder. Alltid lika hjärtskärande att slå på tv4 fakta och se någon som blivit förlamad för resten av livet i en bilolycka, men det är inte min verklighet. Det glöms bort några timmar senare.
Jag tror att jag måste vara med om något liknande för att skatta åt skallighetsproblemet. Jag är säker på att om jag var med om någon nära-ögat-upplevelse (nära mista livet, båda benen etc) så skulle jag nå den nivån på en gång. Att höra kontra uppleva något själv är två olika saker för mig.
Just nu är det mer om att gå och tänka på vad andra i min ålder har och vad jag saknar. Det går aldrig att bli riktigt tacksam så länge man jämför sig för mig med andra. Men det är svårt att låta bli ibland…
Tror nog som andra har sagt här inne på forumet att det bästa är att försöka förbättra på andra områden exempelvis klädstil, träning o.s.v för att få bättre självförtroende. En annan sak som jag själv personligen är glad över är att jag inte blivit ofrivillig farsa, har varit nära så det kanske därför jag är så tacksam nu för tiden. Det skulle förstöra hela mitt liv, då jag har så mycket framtidsplaner som en unge kan hindra.
Att läsa på detta forumet, samt forska inom håravfall tycker jag förvärrar situationen och man tänker på mer på att man börjar bli fint. Så har det iaf varit för mig. Dock kan man få mycket bra tips och annat här. Jag hoppas det kommer en dag du kan skratta åt håravfallet och ångra att du lidit så hårt psykiskt av det hela.