Reply

Känner igen mig i mångas situation här. Känns stärkande att man inte är ensam.

Är nyss 21 fyllda och känner som många, mitt liv skulle vara perfekt (!) vore det inte för det som sker där uppe..

Det förstör allt och jag känner igen mångas situationer att man ser allt i moll. Jag såg (innan förfallet) bra ut. Kunde gå ut på en krog få många blicker på en och man älskade det! Har sedan 1 år gått min dröm utbildning (läser medicin). Egentligen vore det perfekt vore det inte för…

Började tappa hår och få flikar redan i mitten av gymnasiet. Har sedan dess alltid varit rädd för att tappa håret och alltid haft långt hår. Tack vare att det var tjockt och lockigt tänkte ingen på att flikarna blev större o större (förutom undertecknad) vilket var oerhört deprimerande för mig. Var övertygad om att jag på avslutningsbalen skulle stoltsera flint. Så var dock inte fallet. Under tiden fick man höra man ser bra ut och det enda man tänkte var (om du bara visste, snart flint, inte lika snygg då..).

Håravfallet fortsatte stadigt och man hittade på alla möjliga knep att dölja det. Körde mkt toppek schampo (döljer förvånansvärt bra!). För ett par månader sen blev jag dumpad tjejen som man såg som sin drömkvinna (körde såklart alltid toppek&toppik innan man sågs av rädsla för att något skulle ses..). Inte kommit så långt irelationen för att öppna sig så mkt.

Sedan bröt helvete ännu mer lös tappade hår på alla håll 2-frontskriget (vikarna) blev ett tydligt frontalangrepp. Den innan begynnade helikopterplattan började ta form visa sig fullt ut..gick in i depression, på det kom tenta-p som jag sket typ pga konc. svårigheter när allt hår forsade ner.

De senaste månaderna har varit en enda lång marddröm som jag aldrig har vaknat ifrån. Varje morgon vaknar man med ännu mer av sin identitet liggandes på kudden. Undviker att kolla sig i speglarna och håret (som är kvar) ser skit ut så raka sig är egentligen enda alternativet. Det enda man tänkter på är det där uppe och jag har kommit på att enda sättet att komma över det är att börja gå i samtalsterapi.

Nu blev det ett väldigt väldigt lågt inlägg. Poängen med det skulle vara avskrämmande att istället för att vara ytlig som jag, skit i det o lev istället!! Istället fick jag skriva av mig. Apropå utseende kontra insida på krog. Tänk på Neil Strauss (som iofs är att socialtgeni)! Har man bara charmen, glöden o munlädret kommer man långt!