-
Det jävligaste som kan hända en kille i 20 års åldern som anses vara “naturligt!??”, är nog för 99% av börja tappa håret. I en tid när man just ska ut i vuxenlivet och pröva sina vingar. Att börja förlora håret vid 50 års åldern är långt enklare att hantera, även om det kan vara nog så jävligt även då. Det går ändå inte på långa vägar att jämföra situationen. Det är bara ren tortyr för de flesta att råka ut för det under ungdomen.
Om jag varit i dina skor, Frankie, skulle jag fundera på pigmentering (du har väl en del hår kvar bara det att det tunnats ur och formats skuggor?). Då kan du kanske skjuta en del av det här framför dig, och inte behöva tänka så mycket på det just idag.
Jag skulle ha valt pigmentering när jag var i din ålder, om den möjligheten funnits då. Nu har jag haft tur i oturen att förlora håret i ett långsamt tempo. Det har ändå inte spelat någon vidare roll eftersom man tänker att bara det syns något litet när man är yngre (vikar är skitsamma, det värsta är när det tunnas ut över huvudet), så är kan det vara tillräckligt jävligt.
Det blir sedan enklare med åren, även om det inte förändrar något just idag. Tjejer som blivit lite äldre lägger inte heller dem så mycket vikt vid om man rakar av sig håret. Och om man har en fysik som kompenserar, så kan man mycket väl vara långt mer attraktiv än avarage Joe.
