home › Reply
-
Ja, jag blir ju så fruktansvärt irriterad på situationen. Måste ta mig ur det här, om än kanske bara för några år. Har ju “fjäskat”
för håret i 6-7 år nu och varje gång jag börjat med något nytt tänkt att “detta löser nog mitt problem”. När allt ändå sakta, sakta, bara gick åt fel håll brast jag tillslut och nu ligger jag bara lågt i mitt liv och gör inte så mycket alls. Saker som jag i vanliga fall hade tyckt varit jätteroliga känns nu mest jobbiga. Jag hatar att ha det såhär och vad jag hatar mest av allt är att det liksom har ätit sig in i varje del av mitt liv tills det har genomsyrat precis allt. Det påverkar mig socialt, kärriärsmässigt, träningsmässigt, påverkar vilka resor jag gör och till och med vilken mat jag äter, då inte ens maten smakar gott längre. Jag brukade vara en glad, utåtriktad och positiv kille men detta har gjort mig deppig, bitter och introvert. All min energi har liksom sipprat ut under alla dessa år då jag kvävt min ångest i tysthet. Jag tror inte att jag alls hade påverkats på samma sätt om detta hade hänt senare i livet. I 35 – 40 årsåldern eller så, men nu har jag ju liksom kämpat så intensivt mot det här i 7 år att jag känner att det hela måste få ett positivt slut. Det känns ju som en sån onödig grej liksom. Men sen är jag ju 80talist också och tror därför att jag kan bestämma över allt som händer och sker i mitt liv.
Men när det finns behandling att få, som en FUE exempelvis, då kan det ju vara värt att prova om man har möjligheten. Tycker ändå att Ilter känns som en av de bättre i landet och att resultaten på hemsidan ser okej ut. Vissa andra klinikers resultatbilder på nätet, tycker jag snarare avskräcker en från att vilja göra nåt åt sitt hårproblem.
Det känns som sagt lite bättre att vi är fler som sitter i samma båt. Tack för stödet.