Reply

Några rader i min terapeutiska tråd såhär kvällen innan konsultationsdagen. Tankarna går runt runt i huvudet men jag börjar seriöst fundera på om hårtransplantation är något för mig. Som diffus manlig hårtappare känns det lite vanskligt. Hade jag haft en mindre helt hårlös yta eller stora vikar men i övrigt opåverkat hår hade nog chansen varit större att jag skulle blivit nöjd. Funderar istället på att snagga mig riktigt kort och sen eventuellt höra med en kvinna jag känner som tatuerar ögonbryn och sånt om hon kanske skulle kunna förstärka lite i vertex. Det skulle kunna bli snyggt…lättskött…och vara en enkel lösning….kanske.

Ett annat alternativ är att spara ut håret och använda Toppik igen…för än skulle jag nog kunna få till min favoritlook med lite tålamod…men då är jag ju tillbaka på ruta ett igen. Frågan är hur länge till det funkar…ett halvår eller max ett år kanske och sen kommer jag stå där och må skit igen eftersom jag inte har någon bra lösning på problemet. Det är ju nästan så att jag föredrar riktigt kort hår framför längre glest hår som bara tar en massa energi, Toppik och en smula ångest för att få till på morgonen.

Får se hur det går imorgon. Ni som läser den här tråden måste tycka att jag verkar helt besatt av mitt problem….och det är jag också. Besatt av att hitta en strategi som ger mig ro från nåt som gjort mitt liv surt alldeles för länge.