home › Reply
-
Hej Steffoh.
Jag förstår din ångest helt och fullt och jag själv går igenom precis samma sak just nu. Även om mitt håravfall har gått betydligt långsammare och hållit på de sista 7 åren. Jag har själv ätit finasterid i två år och visst kan det vara skrämmande när man läser om alla biverkiningar. Jag har dock knappt haft några biverkningar alls och speciellt inte på det sexuella planet. Men som sagt så får man väga för och nackdelarna med denna medicin.
Precis som du skriver känner jag också att Toppik har målat in mig i ett hörn. Eftersom mitt håravfall gått tämligen långsamt har jag lyckats dölja det med Toppik i två år men tillslut orkar/kan man liksom inte längre. Man vet att det bli värre och värre hela tiden och som du skriver tror ju alla omkring en att man har kvar hela sin kalufs och man blir hela tiden räddare och räddare att någon skall “upptäcka” att så inte är fallet.
Jag skulle råda dig att att prata med dina nära om hur du känner och att du är orolig och ledsen över det som händer. Själv skämdes jag också väldigt länge över mitt problem och gick med det ensam tills ångesten blev så stor att jag fick sjukskriva mig. Det är inget att rekommendera. Berätta för din tjej. Om hon verkligen tycker om dig kommer hon att förstå och stötta dig. Jag var också livrädd att berätta för min om det och drog mig för det hur länge som helst men nu känner jag bara stöttningen från alla håll. När du väl berättat kan du ju börja behandla, du kan ju pröva finasterid och minoxidil ihop. Du kommer troligtvis att tappa mer hår till en början men det är ju bara för att de hårsäckar som gått in i vilofas vaknar till och släpper de gamla håren när ett nytt kommer ut underifrån. Jag skulle nog testa 3 mm om jag var du. Det syns oftast inte lika mycket då. Sen kan du ju spara ut om ett tag om du svarar på behandlingen.
Jag skulle nog skita i allt som har med laser att göra om jag var du. Det kan ge lite lite resultat men bara tillfälligt och det finns inga som helst garantier för att det funkar.
Som jag tänker….i värsta värsta fall…om man verkligen inte kan få tillbaka sitt hår och helt enkelt inte kan leva utan det finns det ju väldigt bra hårersättningar nuförtiden. Själv ska jag dock göra en liten FUE, alltså hårtransplantation om ca en månad. Får se om det lyckas….jag kan ju alltid snagga av det även efteråt. Jag var sjukt obekväm i snaggat först…men ja…man vänjer sig. Helst vill jag ju kunna spara ut…men men…får se vad som händer.
Jag vet som sagt precis hur du känner och vet att det är förjävligt men det finns lösningar ….de ger dig inte allt hår tillbaka kanske men kan i alla fall förhoppningsvis bryta ångesten och få dig att koncentrera dig på de saker i livet som du egentligen vill göra.
MVH Markus