Reply

Har precis fyllt 23 och mår tyvärr precis som du!!!

det enda som hjälpt mig från att säga adjö är att jag pratat med

mina underbara vänner om hur jävla dåligt jag faktiskt mår.

JAg har aldrig pratat om mina känslor varken med vänner eller mina föräldrar

därför kan jag inte ens förklara hur jävla jobbigt det var att ta steget.

Det kändes som jag skulle gå sönder inifrån, men till slut bröt jag ihop och orkade inte längre hålla uppe fasaden.

Alla har tagit detta på största allvar, några har naturligtvis större förståelse än andra.

Samtidigt kan man inte förvänta/kräva att någon som inte upplevt det själv kan förstå.

JAg förstår inte ens själv hur något ej livshotande kan vända upp och ner på hela ens liv.

Jag har kört med rogaine i 2 månader nu och det verkar faktiskt göra skillnad.

Vid vikarna har det börjat växa jätte tunna små små ljusa hårstrån.

Så mitt råd är att börja med det omgående!!!!

Det har också gjort lite psykologiskt, att man på något sätt känner varje gång man drar i det i håret att man kämpar!

Enda nackdelen jag upplever med Rogaine är mjäll samt finnar i pannan.

någon som har några tips på det?

Läs gärna min egen tråd mr P.

//Xander