Reply

Här ska ni få berättelse om hur det har gått för mig. Jag gjorde min första hårtransplantation för 18 år sedan, utomlands. Den första transplantationen utgjordes efter tekniken “punch grafts”, något som jag ångrar djupt idag. Men som ung så blir man väldigt lätt fundersam över sin tunnhårighet och så klart så börjar även själförtroendet minska.

Kliniken som utförde operationen har jag ingen anmärkning på, de var trevliga, professionella och de grafts som man transpalterade växte bra ut. Redan efter första operationen bestämde vi oss för steg 2 men någonstans på vägen backade jag, kommer inte ihåg varför men nu i efterhand kan jag tycka att det var väldigt turligt. Det hade varit en katastrof om jag fick leva nu med ännu större antal grafts. Och visst så var det inga stora problem medan de grafts jag fick då omgavs av mitt naturliga hår men så småningom började området kring graftsen tunnas ut, eftersom mitt naturliga hår började falla.

Då bestämde jag mig att utföra operation nummer 2 här i Sverige, och fick träffa klinikens konsult. Enligt hans löfte så skulle vi reducera en del av befintliga grafts och området mellan skulle man fylla ut men micrografts. Sagt och gjort, jag betalade för min operation och infann mig på stolen den bestämda dagen. Men redan där rådde en viss oenighet melan doktorn som opererade och ägaren/konsulten, doktorn ansåg att de skulle ta bort alla befintliga grafts (något jag starkt önskar idag att han gjorde) medan den andra tyckte att man skulle ta bort bara första raden och resten skulle man låta vara, vilket blev ett beslut.

Efter den gjorda operationen så skulle det nya håret växa fullt ut efter 9 månader, men det visade sig att enbart ca 50 % växte ut. Och de kunde inte förklara på riktigt varför, i övrigt är jag en frisk person. Så mitt första tanke blev slarv. Och det blev en förlikning, jag fick en del av pengarna tillbaka. Men vad gör pengarna med tanke på att jag lever nu med ärr i nacken och på hjässan. Det enda som är lite tröst i det hela är det att det område där de hade reducerat/tagit bort de gamla grafts ser bra ut, man kan knappt se med ögat att de gamla graftsen exiterade någon gång, det är nästan osynliga ärr. Men ärret i nacken får jag leva med ett bra tag till, tills de kommer på något metod att ta bort även det. Vilket betyder att jag aldrig får raka huvudet igen eller tills de kommer på en lösning.

Vilket är trist.

Och nu har tiden gått, varje dag är det fixande och trixande framför spegeln för att dölja de kvarvarande graftsen och det misslyckade resultatet från operationen. Vissa perioder mår man riktigt dåligt av det. Man aktar sig för varje blås av vinden eftersom då reser sig håret upp och graftsen träder fram, det är så jobbigt. Nu är jag dock fast besluten att ta bort de redan inplanterade grafts, är ytterst tveksam om jag kommer att genomgå ytterligare transplantation och skulle det vara så är det nog bara FUE som jag skulle använda, i så fall.

Var vill jag koma? Du som är ung och i samma ålder som jag var när jag gjorde min första transplantation, fundera en och annan gång innan du gör det. Och om du ska göra det, kolla mycket noggrant kliniken där du ska genomföra din transplantation och även hos HSAN, för att vara på någorlunda säker mark. Jag kan säga att hade jag inte gjort transplantationen tidigare så skulle jag inte göra det idag. Det är lätt att man fokuserar, när man är väldigt ung, på den begynnande flinten men det går över med tiden. Och ja, det där med brudarna, jag har sett genom åren många tunnhåriga män med urvackra och smarta kvinnor, stämmer det med personkemi och annat så är tunnhårighet inget hinder för kvinnorna, jag lovar det.