-
Quote:whyatt wrote: MrP, jag förstår din oro och obekväma situation. När du själv känner att en förändring komma smygande (som förvisso skulle kunna vara av “naturliga skäl”) av det här slaget bör du konsultera din läkare. Du skriver inte hur gammal du är, hur länge du använt finasterid eller vilken dagsdos du tar, men i vilket fall som helst så tycker jag du bör försöka ta reda på mer om det här…för finasterid kanske helt enkelt inte är något för dig (på lite längre sikt).
Försök få svar på frågan från din läkare hur ett ev. avbrott ska se ut, ska du trappa ned, eller sluta tvärt etc, det är viktigt i ditt fall. Om du absolut inte vill sluta kanske en dosminskning bör ske ner mot 0,25mg/dag, men som sagt, ta upp det här med din läkare per omedelbart!
Quote:Laser och Saw Palmetto kommer man långt med…jag skulle vilja säga att man kan komma en bit med laser och sågpalm, för vissa räcker det men för en (gissningsvis) majoritet behövs det tyvärr ännu mer, om bromsningen ska märkas av, i alla fall efter ett tag.
Quote:MrP wrote: Kan säga att panikattacken inte är något som jag tar lätt på, utan hoppas detta inte blir en vana för mig. För när väl detta sker så är inte självmordstankarna långt borta, det är så pass obehagligt.När det uppstår så pass allvarliga reaktioner på något, som i alla fall vid första anblicken, beror på håravafall, då är det dags att sätta sig ned och lägga korten på bordet. Är det verkligen “enbart” pga det faktum att håret faller av som gör att jag mår så här dåligt? Om svaret är Nej, försök gå till botten med alla de faktorer som stör dig, ta hjälp av en terapeut eller liknande, utarbeta en handlingsplan. Erkänn problematiken för dig själv, beta av vart ett av hindren till obegränsad lycka i ditt liv.
Om svaret är Ja…hmm..blunda, ta en 10-20 djupa andetag, slappna av och kolla sen på följande klipp och berätta därefter hur tankarna går:
Jag har knaprat pillren i ca två månader nu, är 23år och delar Proscar på fyra. Tror helt ärligt att jag skippar läkarens åsikter, då jag tror att det blir svårt att hitta någon som vet mer än exempelvis Fass. Plus att forum är ju en ovärderlig källa till information, fakta kan förvisso vara snevriden, men viktar man personers erfarenheter mot varandra så kommer man långt. Sen har jag faktiskt ingen läkare, är bokförd på annan ort så det ställer till lite. Däremot skulle jag mer än gärna träffa en androlog över några koppar kaffe för att diskutera vad just finasterid gör med kroppen.
Så om du har svar på exempelvis: Hur påverkas androgen receptorerna av långvarigt bruk? Och återhämtar sig produktionen av enzymet (alpha reduktas eller vad det heter) vid avslutat, längre kur? Skulle ju kännas lite så där att bli kroniskt deprimerad om ni förstår vad jag menar
så vad tror du Whyatt att möjligheten att få tala med en androlog är?Svårt att skylla finasterid på panikattacken, då jag fick den när jag läste lite skräckhistorier av folk som hade brukat det. Det som skrämde mig var just förändringen som jag eventuellt skulle genomgå som person om jag fortsatte att knapra. Men jag tror definitivt att brist på DHT inte ger någon positiv effekt på något annat förutom håret. Det hela är dock svårt att isolera, för att jag är rätt nere pga håret och känner mig samtidigt “känsligare” som person, vilket jag skyller på finasterid. Exempel på känslighet är bli rörd, eller tom gråta under en film
. Hänt annars rätt sällan.Skulle ärligt behöva en break som du säger och rannsaka mig själv och ta reda på hur jag ska gå vidare. Men finner ärligt inte tiden just nu, fullt upp med plugget, jobb och hålla uppe fasaden för vänner och familj, även om en familjemedlem börjar ana att jag mår dåligt.
Har kikat på videon förut och måste säga att killen är beundransvärd. Men har svårt att relatera till att hans story ska få mig att må bättre. Om inget annat, mår jag sämre när jag ser den! känns som man gnäller över något så litet som håret, när killen inte har armar eller ben. Sen har jag svårt att acceptera att han utstrålar sann glädje, att det hela är en fasad för en retoriskt begåvad man. Exempel på sådana finns det många i världen, Ted Gärdestad är den första jag kom att tänka på.