Reply

Det som du säger tycker jag ligger helt i linje med det nytänk som kanske skulle kunna föra laserterapi till nya höjdre. Att fundera lite över hur kroppen fungerar och reagerar-inte minst vid långvarigt bruk av vad det månne vara. Det är ju trots allt så att vi måste överlista naturen om vi ska uppnå några resultat

Variation är ju ett slagträ. Frågan som infinner sig blir då om man kanske kan uppnå liknande effekt vid pulserande ljus . . .eller man kanske helt enkelt bara ska behandla halva hjässan var gång. Det skulle betyda att punktbehandla med en bra laserkam kanske trots allt är effektivare än man kunnat tro.Ja, frågorna hopar sig, men summa summarum tror jag din ide är ett steg i rätt riktning.

Har inga direkta studier på lager om nanometerförändring vid temperaturskillnader. Tillverkaren av laserdioderna du köpt bör medskicka full specifikation på egenskaperna och där finns också diagram på hur nanometern diffar vid olika temperaturer. Oftast är den optimala eller typiska nanometern vid 25 grader C. Vid bruk av en hjälm i låt säga 30 minuter kan jag föreställa mig att temperaturen lätt stiger till 40 grader om ventilation saknas.

Kollade snabbt och hittade en text om laboratorietestning av utrustning där ämnet kommer upp; kanske inte helt relevant, men ändå . . .

En diodlasers våglängd kan således ändras (svepas) genom att temperaturen hos

laserkapseln varieras eller genom att drivströmmen varieras. På laborationen

används temperatursvepning för grovinställning och strömsvepning för

fininställning av våglängden. Temperaturregulatorn kan variera lasertemperaturen

mellan 0°C och 60°C med hjälp av ett Peltierelement. Det medger ett totalt

svepbart område på ungefär 18 nm.