-
Quote:Vandelay wrote: Jag tror väldigt mycket av de biverkningar man tror man upplever har att göra med nån slags förutfattad inställning om att det KAN hända mig (eftersom man hört om de allra värsta fallen överallt). Alla läkemedel som påverkar hormonbalansen har någon form av biverkning, och det är ju helt individuellt hur man påverkas. Att just finasterid hamnat i strålkastaren är väl för att ingen förväntade sig att någon biverkan skulle infinna sig och när det väl hände så hördes den rösten mest. Ta valfrit antidepressivt läkemedel exempelvis, och titta på biverkningarna; nedsatt sexuell lust, trötthet m.m. Jag tror många av dom som intar dessa läkemedel upplever dessa biverkningar, men det hörs ju i princip ingenting från deras håll? Känn in den här länken till exempel:http://en.wikipedia.org/wiki/Post_SSRI_Sexual_Dysfunction
Det ter sig ju lite ironiskt att ett antidepressivt läkemedel (som man kanske intar pga eventuellet håravfall (som ligger och förstör varje vaket ögonblick?!)) kan orsaka impotens, när ett annat läkemedel som ska stoppa håravfallet har samma biverkan. Ursäkta mig om jag bara raljerar kring ingenting. Jag är bara lite bitter och trött (och har druckit en öl eller fem) och kände för att ventliera lite. Hopplösheten är oändlig.
Jag har själv tagit finasterid och trodde att jag blev impotent. I själva verket var jag sjuk och hade hög feber när jag skulle ha sex (feber + sex är ingen bra kombination!) Detta var två år sedan och jag hade lite svårt att koppla ihop ett och ett och nu i efterhand förstår jag att varför jag upplevde impotens endast berodde på feber + en rädsla för att få det, vilket ledde till ångest, ångest och ännu mer ångest och vi alla vet att man är jävligt osugen på all form av sexuell aktivitet när man har ångest. Denna psykiska reaktion grundad på en föreställning om eventuell impotens är ju som dömt att resultera i just…. IMPOTENS! Haha! Jag slutade med finasterid i all panik, trodde jag hade blivit impotent, fick mer panik, gav det ett par dagar och sen var det inga problem och har inte varit sen dess. Det kan nästan vara behövligt med lite nedsatt lust nu kan man tycka.
Hur som helst… det jag menar är att det är dumt att oroa sig över eventuella biverkningar när man kanske inte ens upplever dom. Men det har ni ju redan konstaterat här ovan. Jaja. Godnatt och sov gott.
Mycket riktigt. Jag är övertygad om att de flesta biverkningarna som kommer med Propecia är mentalt betingade. Med det inte sagt att de inte kan vara lika jobbiga för det, men de går åtminstone att komma över och är inte permanenta.
Håravfall är en svår motgång i livet, och givetvis blir man lite känsligare och mottagligare för ytterligare saker som kan tänkas drabba en. Men det gäller att vara positiv, att se framåt. Man vinner inget på att stänga in sig. Sedan finns det säkert en del fall där impotensen de facto beror på att man mixtrar med hormonerna, men att den skulle vara permanent har jag svårt att tänka mig.
Har själv råkat ut för impotensproblem till följd av hormonpåverkande behandling. Med facit i hand så kan jag konstatera att pinnens potens berodde av okunskap, kunskap och tid. När behandlingen fasades ut minskades min libido avsevärt till följd av hormonsvängningar. När jag läste om dessa biverkningar på nätet blev mina biverkningar desto värre. Men sedan upplyste läkaren mig om att detta var övergående, att kroppen rättar till hormonbalanser med tiden. Och mycket riktigt så tog libidon fart igen, efter det att läkaren informerat mig och efter det att tiden hade fått säga sitt. Det tog över 6 månader att bli helt återställd men jag blev som sagt helt och hållet återställd. Och jag är övertygad om att samma sak kommer inträffa med Propecian om jag nu skulle få biverkningar av den. Och jag är trygg med att börja min behandling då jag är medveten om biverkningarna, hur de beror av psyket liksom tiden.
Hej hopp.