Reply

Well then, nu är jag här. Jag vet ytterst lite om genetiskt betingat håravfall, men nu verkar det som det har drabbat mig. Jag är nu 19, fyller 20 senare i år. Märkte att mitt hår blivit tunnare strax efter att jag fyllt 19. Det var ett väldigt hårt slag för mig, och jag upplever det som extremt förnedrande.

Många dagar klarar jag inte av att gå utanför dörren, och jag känner mig mindre värd än andra. De gånger jag går ut gör jag det alltid med uppdragen luva eller annan huvudbonad. Visst, det döljer mitt hår, men det är även opraktiskt. Jag är beredd att göra nästan vad som helst för att slippa det här, dagens i-landsproblem… Anyway, jag förstår väl egentligen att det aldrig kan bli som förr, men jag vill åtminstone kunna bromsa processen.

Det känns som jag har förlorat så mycket mer än bara mitt hår, känns som jag har förlorat både värdighet och liv. Jag har kämpat mot depressioner och olika ångestsjukdomar under större delen av mitt liv, och för ett år sedan var jag äntligen på god väg att ta mig ur eländet, jag mådde faktiskt bra då, men så hände det här, och jag mår om möjligt ännu sämre än tidigare. Jag känner mig som sagt väldigt förnedrad, det känns som något väldigt viktigt har tagits ifrån mig. Jag är livrädd för att gå ut, jag är livrädd för att borsta håret och jag är livrädd för att duscha, och märka att mer och mer hår lossnar när jag tvättar håret.

Jag kan inte riktigt sätta ord på vad jag känner, men förnedring, självförakt, rädsla och frustration täcker en stor del av det.

Jag har inga intressen längre, allt jag har tyckt om att göra har blivit en omöjlighet. Jag har alltid älskat att gå på konserter och festivaler, men nu vågar jag helt enkelt inte.

Jag är som sagt beredd att prova i stort sett vad som helst för att slippa det här…

Det var inte min mening att bara klaga, jag ber om ursäkt för det.

Men nu till saken, finns det någon som har några råd i största allmänhet? Hur ska jag hantera det här? Vad kan jag eventuellt prova?

Tacksam för svar.