Reply

Alltid trevligt när folk engagerar sig och vill hjälpa till. Dock kan mitt tidigare inlägg ha en blivit en smula överdrivet, jag märkte det nu när jag läste igenom min text samt era svar. Besatt var ett lite starkt ordval även om jag låter mitt håravfall ta upp mycket av min tid på ett negativt sätt. Tanken med inlägget var nog mest att ge folk lite perspektiv på hur ofta de faktiskt satt på forum och läste, som du skrev Harald, tunga och hopplösa texter, som fick dem att omedvetet må sämre över sin egen situation, jag kunde ju knappats vara ensam med mitt “forumberoende”.

Dock kom jag på var roten till detta kan ligga, jag har inte på allvar tagit upp kampen med hårdemonerna pga det gamla vanliga med biverkningar osv men jag ser faktiskt fram emot att göra det nu. Kanske därifrån stressen kommer, att läsa om folk som tar tag i sitt problem i jämförelse med mig som bara avvaktar och gnäller.

Läste en inlägg som du hade skrivit Whyatt om en viss känsla av lugn som infinner sig då man börjar med sitt behandlingsprogram. Känslan av att nu gör man i alla fall allt man kan och om även detta skiter sig så börjar ju alternativen så smått minska och startar en pyramidliknande utveckling som förr eller senare leder fram till någon form av acceptans. Dock tror jag den skulle vara svårare att uppnå om man inte gjort allt man kunnat på vägen. Du har skrivit en hel del bra på dina lite över 6600 inlägg Whyatt men jag tror att det var den enkla meningen som i alla fall har hjälp mig mest… det ska du ha tack för.