Reply

Jag är 35 år och upptäckte för ca 2 år sedan att mitt, sedan länge tunna hår nu börjat bli rejält genomskinligt. Man ser skallen genom luggen och bena, nästan oavsett var i håret jag lägger den, är jättetunn.

Jag har haft extrem järnbrist och medicinerat för detta i över ett år. Järnvärdena är nu på den lägre delen av skalan för normalt.

Men håret kommer inte tillbaka. Jag fick tjata på vårdcentralen tre gånger för att överhuvudtaget få ta ett blodprov. Därefter fick jag efter tjat en remiss till hudläkare som skickade tillbaka remissen för att jag inte hade några synliga hårbottenförändringar (förutom att det inte finns något hår på den).

Jag gav mig inte eftersom håret fortsätter att ramla av och efter ca ett halvår till fick jag träffa en hudläkare som inte gav mig så mycket information heller. Det gick att se att håret var klart uttunnat. Kanske är jag flintskallig om ett år, kanske inte.

Nu har jag googlat och läst och frågat och funderar på att börja med Rogaine för kvinnor, samt kanske att köpa en laserborste. Men är det någon idé? Jag öser i mig järn, kisel och B-vitaminer varje dag sedan drygt ett år tillbaka. Jag är inte sjuk på något annat sätt. Sköldkörtel, B-vitaminbrist, järn och zink är normala värden. Äter inga p-piller men har två barn, det senaste drygt 3 år gammalt så amnings- och hormonperioden bör vara över. Om det inte är klimakteriet som är på g.

Jag är så deprimerad över det här att jag inte ens orkar gå till Apoteket för att jag skäms så j*kla mycket och det går inte att köpa Rogaine över nätet. Jag vill heller inte gå till frisören för att jag inte vill visa håret för någon som kommer att kommentera. Följden blir att frisyren ser ut som skit. Min sambo säger att han inte tycker att det syns mer än vanligt så där får jag inget stöd heller.

Vad gör man? Jag jobbar på ett vanligt kontor där det liksom inte riktigt är normalt att gå omkring med mössa inomhus. Och den enda perukshop jag känner till är Buttericks (på allvar, jag har ingen aning om var man köper en peruk??). Ursäkta mitt jättesura inlägg men just nu är jag så ledsen att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Det är ett rejält i-landsproblem att inte ha något hår, jag vet, men det är ändå jobbigt att gå och se ut som skit hela dagarna när resten av kroppen ser ung ut. Det blir en konstig kontrast.

Hälsningar

en väldigt deprimerad 35-årig kvinna