home › Reply

  • ?
    Anonymous
    Inactive
    God kväll, nedan följer min historia.

    Året var 2010 och vintern stod på tröskeln. Av en slump kikade jag vid åldern av 17 år ner i min svarta sotarmössa. Där fann jag stora mängder hårstrån till min förvåning. Eftersom jag aldrig tidigare reflekterat över hur mycket hår en mössa bör rymma tänkte jag inte nämnvärt mer på det. Inte för stunden åtminstone.

    Dagarna gick och håret trillade utan min vetskap av i rask takt. Kanske förstod jag först allvaret någon månad senare när jag fann ytterligare, och därtill besynnerliga, mängder hår även på kudden, liksom i den nyligen tvättade mössan.

    Inte långt därefter hamnade jag här på Lookgood.se. Av förklarliga skäl förstås. Här fanns en uppsjö av information. Till en början hade jag liksom de flesta andra hutlöst svårt att acceptera mitt håravfall. Nej, det berodde säkert på vitaminbrist eller min pågående medicinering, tänkte jag dumdristigt.

    Men tji fick jag när jag insåg att håret verkade fortsätte att trilla av hur jag än vände och vred på mitt liv. Jag lät slutligen någon gång under sommaren 2010 erkänna att det manliga håravfallet kanske hade bragt mig på knä ändå. Alla tecken tydde nämligen på det; håravfall på båda sidor av släkten, klåda i hårbotten, angripna vikar liksom helikopterplatta samt ljusare, förtunnade hårstrån vid angreppsområdena. Den enda lösningen som återstod skulle vara en långdragen kamp med diverse preparat – minoxidil, finasterid, ketokonazol m.fl.!

    Dessvärre(?) skulle det dröja innan jag satte igång någon behandling. Dels på grund utav lathet men framförallt på grund utav rädsla för eventuella bieffekter; shedding, bitchtits, you name it! Hursomhaver, jag kom att besöka hela 3 läkare innan jag lyckades få finasterid utskrivet. Tillslut fick jag det, efter _mycket_ om och men. Dock fick jag till min besvikelse enbart en 3 månaders dos recepterat och en tydlig indikation om att jag minsann skulle få söka en privatklinik om jag eventuellt skulle vilja fortsätta behandlingen därefter. Nåväl, jag fick även ketokonazolschampoo utskrivet mot min hårbotten.

    Det tog mig drygt tre månader att hämta ut skiten och vipps så var jag 1500 kr fattigare. Och här står jag nu idag, 19 år gammal med begynnande håravfall á Norwood II, med några kartor propecia och en flaska ketokonazol.

    _______________________________________________________________________

    17 juli 2011

    Idag inleddes behandlingen med ketokonazolschampoot. Det känns faktiskt redan väldigt bra. Den klådan som jag tidigare upplevt existerar knappt längre. Vi får se hur länge det håller i.

    Angående propecian så skall jag invänta några veckor innan jag börjar. Dels för att särskilja ketokonazolens effekt ifrån propecians och dels för att jag fortfarande är lite orolig över hur min kropp kommer reagera på propecian.

    Jag kommer bifoga bilder på min nuvarande hårsituation inom kort.