Reply

Jag tänkte beskriva lite min nuvarande situation samt tiden innan.. Jag har skrivit trådar här på forumet tidigare (ni kan söka och läsa) och det har handlat om min hopplöshet för att blivit tunnhårig.. All glädje som försvann, depressioner, ångest, social fobi, psykbesök, behandlingar, medicin osv…

Jag började tappa håret när jag var 20 ca.. och i början var det inte så farligt.. Men efter ett uppbrott med min dåvarande tjej så var jag väldigt skör och deprimerad när jag var 23 år gammal.. Att jag tappade mer hår gjorde inte saken bättre.. Jag hamnade i ett ekorrhjul jag inte kunde ta mig ut från.. Har varit i stort sett djupt deprimerad, haft stark ångest, social fibi, panikångest mm i 7 år..

Har flera flera ggr övervägt operation, och skickat bilder till svenska och utländska kirurger för konsultationer.. På något sätt har jag viljat övervinna min rädsla på egen hand men inte lyckats.. Jag har varit nära självmord och haft självmordstankar i flera år..

Efter medicinbehandling (antidepp) och samtal (KBT) så har jag lyckats få lite kraft tillbaka.. Men skillnaden kom efter julen detta år.. Jag började på en skola med konst som är ett av mina intressen.. Men har inte lyckats att måla innan spec mkt pga mitt mående.. Iaf första terminen var hemsk, men fick sedan medicin med maxdos, och började må bättre.. Började älska måleriet igen och på den vägen är det… Idag har jag kunnat trappa ner lite grann..

Jag träffade en tjej på skolansom jag nu är tillsammans med och har successivt jobbat mig upp. Trodde ärligt aldrig det skulle inträffa för 6 mån sedan Jag har sett att jag kan vara lycklig och idag tänker jag knappt på min tunnhårighet, men använder för det mesta keps för att det känns lite tryggare..

Jag trodde aldrig detta var omöjligt och nu så funderar jag hur jag kunde ge det så stor plats i mitt liv.. Men jag vet att det är lätt när man mår allt sämre.. Sen är jag 29 år idag och märker att ytan blivit mindre viktig också.. Visst jag önskar väldigt mkt att få tillbaka mitt hår, men det är inte så att jag vill sätta pengar på en operation i dagsläget..

Men jag förstår de som gör det och tycker det alternativet är bra att det finns, eftersom mkt sitter psykologiskt, och kan operationen göra att man kan släppa det psykologiska så är det ju värt pengarna tror jag!

Jag vill avslutningsvis säga att det går! Jag har verkligen varit djupt nere i skiten pga mitt hår men jag vet nu att det går att vara lycklig trots att man är tunnhårig.. Visste kanske jag får återfall och dipar, men nu vet jag iaf att det GÅR! Lycka till alla tunnhåriga och kämpa på!!