Reply

Nu rakade jag av mig håret för att förbereda mig på livet som flintskallig. Britney-psykbryt. Men det jag inser när jag gjort det är att det tamefan inte spelar någon roll om jag blir flint eller inte. Jag är fortfarande jag. Tror att dom flesta som får problem med finasterid är som jag, väldigt disponerade att få ångest. Att tappa håret när man redan innan har tvångstankar är liksom bäddat för katastrof. Jag ska försöka dra upp en bild så att ni kan avgöra själva hur mycket hår jag egentligen tappat. Jag sitter nämligen i timmar och drar i mitt hår och det är fan så att håret är borta i princip där jag drar i det.

Samtidigt ska jag inte lura mig själv, jag har hästskomönstret i fram. Men igen. Det spelar ingen som helst roll. Det gäller att på nåt sätt lära sig att acceptera förändringar.