Reply

Skulle vilja tillägga att en anledning till att sådana flagranta misslyckanden inte leder till stämningar är SKAMMEN !

Bara att förlora sitt hår upplevs som ett personligt misslyckande och när dessutom transplantationen som skulle lösa problemet misslyckas och lämnar en i en situation värre

än innan – så går luften ur vederbörande och man tenderar dra sig undan. En rättslig process skulle kräva en total exponering av ens hårsituation, och det är verkligen inget man vill utsätta sig för. Känsligt läge, minst sagt.

Vi har precis skickat två kunder för rekonstruktion av tidigare misslyckade HT, där den ena gått med toupe i 5 år och den andra kör rakat på det transplantera området. Katastrofalt dåligt. Obegripligt hur man kan vanställa folk på det viset. Ett fyllo med förbundna ögon hade inte kunnat göra det sämre.

Trots det vill man helst dölja eländet och inte dra igång något som kräver exponering. Rättsläget är ju inte kristallklart precis. Först har man signat ett kontrakt som nästan friskriver kliniken helt ut och sedan ska man bedöma var gränsen går för vad som är acceptabelt inom ramen för praxis. Inte solklart att man skulle vinna trots ett dåligt resultat och då får man snällt blada för rättegångskostnader, etc.

Vänder man sig inledningsvis till en advokat med sitt case lär man få rådet att inte driva saken. I plastikoperationsbranchen vimlar det av katastrofcases och en enorm gråzon med tvivelaktiga fall där offret definitivt inte är nöjd – men väljer att bita ihop och gå vidare.

Man kan också peka på vården i allmänhet . . .när har någon misshandlad och felbehandlad patient kunnat få upprättelse mot en läkarkår som granskar sig själv – helt omöjligt har det visat sig.