Reply

I en annan tråd här på forumet kom vi lite oväntat in på tumörer och hur de kan se ut. Trots uppmaning från informationslämnaren (Petrollis) om att man kanske inte borde bild-googla termen teratomas om man är “känslig”, valde en annan forumsvän (dranter) att göra det och fällde därefter kommentaren:

Jag håller med. Ja menar, vem kan hålla tassarna i styr och inte bild-googla när man uppmanas att inte göra det?

Att successivt tappa sitt hår är en process som olika människor hanterar olika. Vissa kunde inte bry sig mindre, medan andra tappar fotfästet och går in i ett obeskrivligt mörker där olika typer av negativa spiraler sätts igång. Visst är det märkligt hur olika det slår?

Men varför slår det olika? Ja det tål att funderas på. En tankeövning är att sätta te.x. håravfall i relation till något “värre”. Vad som är värre är givetvis upp till var och en att bedöma, men för att koppla ihop detta stycket med vad trådens inledning handlar om, så kan vi ta teratom som exempel (och vad det kan leda till). Vad framstår som värst? Jag tror en majoritet håller med om att några avaktiverade hårsäckar inte riktigt lirar i samma liga som teratom. Plötsligt borde håravfall framstå som relativt acceptabelt. Svårigheten ligger i att behålla den insikten, för när denna isolerade jämförelse avslutas och medvetandet återigen går in i “det vanliga livet” med allt vad det innebär (bl.a. EGOT), så är håravfall återigen något mycket tyngande – men BORDE det vara det?