-
Idag träffade jag hudläkaren på Hudkliniken i Lund. Även om mina förväntningar inför mötet var låga, så upplevde jag mötet mestadels som jobbigt. Till att börja med så var det en annan läkare än den jag hade fått tid med. Den nya läkaren gjorde inte ett speciellt sympatiskt intryck utan gav mig känslan av att hon var lite smått stressad och lätt irriterad.
Hon bad mig berätta min historia, därefter frågade hon om mina manliga släktingars håravfall (farfar, morfar, pappa) och slutligen gjorde hon en snabb kontroll av min hårbotten där hon bl.a. ryckte lite hårstrån i det glesare området ovanför virveln. Hon konstaterade sedan följande:
Jag uppvisar tidiga tecken på manligt håravfall och detta beror inte på någon tillfällig sjukdom (ex. problem med hårbotten etc) utan på genetiskt håravfall.
I förhållande till min ålder är det ett normalt håravfall och jämfört med flera av hennes andra patienter, vanligen 18-20 åringar, ett relativt litet håravfall. Därefter gav hon sin bild av olika preparat som jag nämnt i min remiss, bl.a (citat):
Propecia:
“Effekten försvinner när man slutar använda preparatet och du är tillbaks på ruta ett”
Finasterid:
Stora bieffekter, bl.a. minskad sexlust. När man slutar använda försvinner håret.”
Laser:
“Finns inget som stöder detta. Att laser funkar för att ta bort hår är en sak, men att det skulle kunna stimulera hårsäckarna är inget jag känner till. Finns inga vetenskapliga studier som stöder det” (hon uttryckte det i stil med att det är pengarna i sjön)
Revita:
“Inget speciellt i den produkten som jag hoppar till av. Ser inget hinder för att använda den så länge inte klåda i hårbotten uppstår.”
Hennes slutsats var kort och gott att man skall acceptera sitt håravfall och att det inte går att stoppa det. Alla försök att stoppa det är bara att dra ut på det oundvikliga och skapar mer stress än att det hjälper. Avslutningsvis gav hon mig ett nummer till en kurator som hon tyckte jag skulle prata med. Hon var tydlig med att hon hade för avsikt att ge mig hennes 100% ärliga uppfattning.
Direkt efter mötet kändes det som att få en käftsmäll. Jag försökte landa i någon slutsats;
A. var det bra att få det svart på vitt och liksom kunna släppa allt, bara acceptera och gå vidare?
B. ..eller hade jag otur att träffa en osympatisk läkare med en övertro på sin egen förmåga att ställa diagnos samt med förutfattade (och kanske felaktiga?) meningar om behandling av ärftligt håravfall?
Jag har inte landat i någon slutsats utan kommer att lägga detta på is ett tag samt låta det sjunka in. Därefter återstår att se hur jag väljer att gå vidare och om, och i så fall vilka delar, av mitt ursprungliga program jag bibehåller. Är det någon som skulle vilja veta vilken läkare jag träffat så kan ni PMa mig, då jag inte vill skriva ut hennes namn.