Reply

För er som orkar, läs.

Jag har varit lite on n´off aktiv på här på forumet. Jag är idag 23 år och började tänka på mina flikar efter lumpen vid ungefär 21 års ålder.

När jag var nyfyllda 21 år och började lägga märke till mina sakta krypande vikar mådde jag otroligt dåligt över min situation, mitt liv gick nästintill i kras. Jag hade dagar då jag knappt kom ur sängen, mina studieresultat sjönk i botten, mitt sociala liv försvann, jag gick upp i vikt, livet sög rätt hårt. Jag insåg inte då att jag var deprimerad, trodde inte att jag var den typen som kunde bli det då jag alltid har varit populär, bland både tjejer och vänner. Idag inser jag hur oerhört kasst jag verkligen mådde.

Efter en universitetstermin med en jävla massa omtentor efter mig, ryckte jag sakta upp mig, träffade världens finaste tjej innan sommaruppehållet som än idag är min flickvän. Jag tog mig ur mitt svarta hål och började kämpa, både med finasteride, minoxidil och med min träning.

Idag är jag lyckligare än på länge, min kropp är återigen i trim ala fightclub (-15 kg deprssionsfett) och jag har reparerat skadorna på mina studier med bravur.

Hur mycket jag än kämpar på den sidan av livet så är mitt håravfall ständigt i fokus. Så förbannat trött på att ständigt tänka på mitt hår, att behöva gå 20 minuter tidigare på morgonen för att försöka dölja mina vikar.

Genetiskt vet jag, i princip, vad som väntar, på min mammas sida är allt spikrakt, på min fars sida är håravfallet identiskt, höga vikar men med gott om hår på huvudet utan en isoleringen av en “ö” i fronten, även här börjar det tidigt enligt vittnemål från min farbror och far, men stabiliseras vid 25 +.

Jag har beslutat mig för att i slutet av sommaren gå på min första konsultation för en eventuell FUE transplantation.

Jag vet att detta innebär att framtida återgärder kan krävas, men jag lever nu, jag mår dåligt nu, det är nu jag vill skina av självförtroende, om ett år är jag färdigutbildad inom finansiell ekonomi, jag vet hur jag levererar när självförtroendet är på topp, och jag vet hur mycket detta tynger mig, hur det stjäl dyrbar tid från mig JUST NU.

Finns det någon här på forumet som har gjort en transplantation i min ålder, är ni nöjda med ert resultat? Var det värt det? Säg ja, helst..