Reply

Nu kanske jag öppnar upp mig lite väl mycket men det kan nog ha viss betydelse och bidragit till att jag har känt och känner som jag gör.

Ett par dagar efter att vi kom hem ifrån Amsterdam så fick jag veta att min mamma hade hudcancer på örat (malignt melanom) och hon fick således operera bort halva örat i hopp om att det inte hade spridit sig vidare. Det hade det tack och lov inte gjort fick vi veta för några dagar sen!! Hon fick alltså ta bort halva örat bara för att överleva. Och där kom jag hem efter en skönhetsoperation som jag vet att hon tyckte var onödig och kostade allt för mycket pengar (vilken en större del jag lånat av henne). Detta gjorde bl.a. att jag satte det hela i ett annat perspektiv och det har nog på många sätt bidragit till min ånger och skuldkänslor för att jag gjorde något så ytligt och dumt för pengarna.

Jag har definitivt lärt mig mer om mig själv genom detta även om jag helst fortfarande hade velat ha det ogjort. Vet nu t.ex. att jag nog aldrig kommer att tatuera mig just på grund av att jag vet att jag säkert skulle ångra mig även då. Därför har jag inte tatuerat mig och jag skulle nog ha tänkt lite i samma banor när det kom till en HST. Permanenta förändringar som jag beslutat själv är inget för mig helt enkelt.

Det känns lite bättre för var dag som går men jag har alltid varit väldigt hård mot mig själv och är det fortfarande. Kanske inte en jättebra egenskap alla gånger men det är också en del av mig (som inte de förbannade små nya håren är). Skämtar bara! Eller? Hehe.