-
Vart ska man börja nånstans? För det första ville jag knappt bli medlem här, man känner att man sänker själv genom att inte kunna vara stark nog om att sluta bry sig om “håret”. Men känner bara just nu för att skriva av mig och se om någon annan känner igen sig och så vidare.
Håravfallet började för ca 3 år sedan, iallafall när man börja märka det själv. Flikarna började ta sig uppåt och håret blev generellt sett tunnare över hela huvudet, det har dock gått sakta. Man levde i tankarna om att det bara vara tillfälligt och att det kommer bli normalt igen, åtminstone att inte tappa mer nu. Jag hade långt hår och plattade håret med plattång, det slutade jag med direkt när jag märkte att jag fick sämre med hår – slutade även med wax och sådant i veckorna. För drygt 1 till 1,5 år sedan blev jag tvungen att snagga mig. Jag mådde rent ut sagt förjävligt men med tanken om att “snälla, låt mig få behålla det här iaf, då lovar jag att vara nöjd”. Jag slutade med att haka på polare i samma utsträckning som tidigare, tappade självförtroende och tog helt slut på energi. Minns sommaren för 1,5 år sedan, kändes som man levde för sista gången i livet, sista gången med hår – sista gången man kunde på krogen och få en tjej på utseende. Jag har pendlat från att inte vilja leva längre till att vara riktigt stark och känna att underbart att leva oavsett hår eller inte. Vaknat på nätterna med panikångest och att inte kunna andas (tror man).
Började plugga nu i höst vilket känns riktigt bra, men jag lägger hälften av min energi på “överleva”. Har under sista året rakat mig med rakapparat och det har känns bra. Men det blir kortare med rakapparaten för varje gång. Nu använder jag inga “munstycken” (va heter det?) utan kör på lägsta. The botten i nådd snart känner jag. Nu vill man nästa inte ha ett hårstå kvar, för då kan det väl bara bli bättre antar jag?
Jag har testat Rogaine för typ 2 år sedan, men jag gav det ingen chans riktigt. Orkade inte spruta på det varenda morgon och kväll. Nu har jag verkligen gett upp hoppet om att få tillbaka eller att hårväxten ska stanna upp. Men depp-perioden börjar smyga på igen och jag orkar inte med att bli socialt handikappad, speciellt inte när man pluggar.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst, finns ju massor att säga om det hela.
Här kommer några frågor:
Det kliar i hårbotten och har gjort det i flera år, lossnar även små vita korn. Kliar det när man tappar hår? Kört schampoo som är jättemilt. Har läst om excem, torrhud, svamp osv. Men jag har inga synliga tecken att det skulle vara något i hårbotten förutom det små vita korn som jag uppfattar som torr hud. Är det någon som känner igen sig?
Hur bearbetar man håravfallet, hur gör ni för att få tillbaka livsglädjen? Tips?
Andra synpunkter, vad som helst? Någon som har gjort en liknande “resa”? Är 26 år förresten om det skulle spela någon roll till diskussionen.