home › Reply

  • ?
    Anonymous
    Inactive
    Hej och välkommen.

    I princip alla här inne känner mer eller mindre igen sig i det du skriver. När insikten att “shit, jag börjar nog bli tunnhårig” tillåts börjar förgifta psyket känns livet, för många, signifikant tyngre. Självförtroendet, glädjen och nyfikenheten stillas allt mer och i värsta fall påbörjas en resa mot mer eller mindre konstant social handlingsförlamning pga dessa tankar.

    Det finns dock ett väldigt effektivt sätt att neutralisera sådana här destruktiva tankar och på samma gång utveckla dig som människa, det kallas kort och gott för ‘acceptans’.

    Acceptans kommer inte över en natt. Det är inget man kan köpa och det är inget man kan vinna…men acceptans är det absolut smartaste man kan ta till i detta läget. Konsten att acceptera är en otroligt viktig komponent att ha och om den än så länge inte varit en sträng på din lyra, se då till att den blir det genom “kanalen” håravfall.

    Quote:
    Mantra Time wrote: – JAG ACCEPTERAR ATT EN HEL DEL HÅRSÄCKAR PÅ MITT HUVUD VÄLJER ATT SLUTA PRODUCERA HÅR.

    – MITT VÄRDE SOM MÄNNISKA DEFINIERAS AV MINA TANKAR OCH MINA HANDLINGAR, INTE ANTALET HÅRSTRÅN PÅ MITT HUVUDET.

    – JAG KAN TROTS HÅRAVFALL DEFINITIVT FINNA KÄRLEK OCH LYCKA

    Acceptans innebär heller inte att man per automatik inte kan bry sig om sitt befintliga hår genom behandlingar osv, men den bakomliggande grundtanken bör ändå stavas A C C E P T A N S.

    Jag är övertygad om att du kan nå dit och med lite tur för oss alla i framtiden så kommer den inte alls behöva bli hårlös – mycket är på gång!