Reply

Polerad wrote: Jag vill dela med mig av mina egna knep för att sakta ner eller stoppa håravfallet. Det jag skriver funkar på mig och jag inte garantera att det funkar på nån av er andra tunnfräsare så ha noll förväntningar redan nu. Men jag vill trots allt i alla fall dela med mig av min egna erfarenhet då jag får lite dåligt samvete om jag inte gör det plus att om det hjälper nån annan så blir jag extra glad. Men som sagt förvänta er noll så ni inte blir besvikna då jag inte är nån storfräsare inom håravfall eller ens verksam i medicinbranschen.

Jag kan först säga att mitt håravfall startade med att jag hade några händelser som fick mig att sova dåligt en längre period. Ju längre tid det gick för mig utan ordentlig sömn ju mer hår tappade jag. Och när jag sov dåligt så blev jag stressad dagen efter och det gjorde mig alltid seg speciellt efter jag åt mat. Det tog typ en halvtimme efter maten och då startade den där sega känslan som jag hatade och fick mig att bli ännu mer trött och deppad.

Men en dag lugnade allt ner sig och sov bättre och tappade faktiskt inte hår i lika stor utsträckning. Men fortfarande tappade jag hår men långsamt så att säga. Jag insåg att jag fortfarande var stressad men det var inte lika illa som under den värsta perioden. Så jag läste på lite om stress och tydligen stod det på nån sajt att när man är stressad som blir blodet tjockt om jag minns rätt. Alltså den flyter inte riktigt som den ska i kroppen. Och då tänkte jag hmm, kan det vara så att det inte är så smart att äta när blodet är tjockt (lite sådär random)? Jag tänkte liksom att näringen kanske inte pumpar upp till huvudet? För jag blev ju alltid trött efter maten när jag var stressad. Så då tänkte jag att jag måste ju sluta vara stressad även om det bara är lite grann.

Så vad jag gjorde för att lugna mig innan maten var att jag innan maten (särskilt kvällsmaten) la mig en stund liggande på sängen (typ 20 min) för att jag skulle kunna känna lite ro och andas lugnt och fint. Jag la också en filt över mig då jag blir kall när jag är stressad. Och efter den tiden så blev jag faktiskt lugn och till och med blev av med den segheten som kan komma när man är lite smått utmattad av stressen.

Så när jag var lugn började jag äta (i lugn takt, absolut inte stressa i mig maten). Jag åt lite mindre portioner än vanligt och kompenserade resten som ett mellanmål under dagen för att inte få i mig för mkt på en gång då ni säkert vet att man blir lite segare om man äter för mycket.

Och efter jag ätit så lägger jag mig igen i sängen en halvtimme och tittar på taket och absolut inte vid datorn då datorn stressar mig av nån anledning. Så genom att låta maten smälta i lugn och ro kände jag att näringen togs bättre upp av kroppen. Jag blev helt enkelt inte trött efter maten och blek i huvudet som jag brukade när jag var stressad och sov dåligt.

Så när jag kände att kroppen tog upp näringen bättre och jag var lugn så blev jag glad och energisk. Och jag sov bättre och bättre. Och sen dess har jag i ärlighetens namn inte tappat hår. Jag brukar också ibland ta nån proteinbar eller liknande efter maten bara för att kroppen ska känna att den har lite extra reserver inför läggdags.

Och några andra saker jag själv brukar göra för att känna mig piggare dagen efter och sova bättre är att jag inte äter mat 3-4 timmar innan jag lägger mig. Jag kompenserar hellre med ett extra mellanmål dagen efter. När jag gör det så sover jag skitbra då jag känner att magen får nån slags inre ro jämfört med att sova med mat som kanske blir trögsmält när man är sisådär trött innan läggdags.

Sen en annan grej som hjälp mig något enormt är faktiskt den psykiska biten. Att sluta tänka på håravfallet helt enkelt. Det var lite enklare sagt än gjort från början men jag började istället tänka att ju mer jag fokuserar på håret desto mer deppad blev jag. Så när jag istället tänkte “äh vafan, sånt är livet”, jag menar vissa har hår andra har inte, vafan kan inte hålla på att nojja hela jädra tiden. Bara att ta på hawaii-skjortan, polera skallen och kanske kompensera med en cool Magnum-mustasch eller nåt skägg och sen är det inte mer med det.

Så ovan var lite egna tips och jag är medveten om att det här med genetiskt håravfall är lite lurigt och helt individuellt. Men jag tycker att vi skalliga grabbar ska fokusera på det som är skoj i livet och inse att hår inte är allt även om det i början faktiskt är jobbigt. Men nån jävla gång får det var nog med deppande. Eller hur?