Reply

alex525 wrote: Först och främst vill jag säga hej och tack för att detta forum finns, det känns som att det är en givande sida och man kan prata ut om “vårt” gemensamma “problem”.

Jag undrar vad ni hade gjort om ni var i min situation just nu som är väldigt jobbig.

Såhär ligger det till:

Jag bor själv i Småland och har träffat en tjej ifrån Dalarna nu i 10 månader. Jag har tappat hår i ca 3-4 år och har inte alls mycket kvar nu. Det hela började med att jag åkte hiss med 2 vänner och då sa den ena “oj, du börjar fan att bli tunnhårig”. Detta ögonblick glömmer jag aldrig eftersom det tog väldigt hårt på mig när han sa så. Han förstår nog inte än idag hur ont det gjorde i mitt hjärta när han tryckte ut sig det.

Skulle aldrig kunna tänka mig att visa mig utan keps om jag kommer ut direkt ifrån duschen. För att kunna ha utan keps krävs först dermmatch och sen wax och tillslut Toppik. Gjorde en hårtransplantation för 3 år sen utan mer resultat än ett ärr i bakhuvudet. Även provat laser och finansterid utan positiv effekt. Alltså ca 60.000:- rakt åt skogen.

Det var lite bakgrund där. För den här tjejen har jag aldrig visat mig “tunnhårig” och aldrig pratat om mitt problem ändå fast jag mått jättedåligt över detta ända sen det började.

Idag sa hon att hon inte vill satsa på mig längre iochmed att jag inte vill flytta upp till henne, detta är en trevlig tjej och jag är jättekär i henne men det som gör att jag inte kan flytta upp är nämligen mitt HÅRAVFALL. Hur ska jag kunna bo med henne när jag inte kan visa mig utan keps? Kan aldrig duscha eller något, det skulle aldrig fungera det fattar ni själva.

Just nu är jag jätteledsen över mitt problem, (har även haft självmordstankar eftersom jag knappt sett någon annan utväg och att bara tänka på att jag haft det får mina ögon till att rinna direkt).

Mitt självförtroende har påverkats extremt mycket av detta också, jag känner verkligen inte igen migsjälv längre

Nu är jag tvungen att säga nej till sociala aktiviteter som mina vänner vill att jag ska följa med på ex. Bada, sola. Fruktansvärt jobbigt Att åka utomlands med vänner finns inte ens på kartan eftersom det är förstort “hot” mot migsjälv.

Jag har ju alltid liksom varit den sociala och glada innan, nu är det tvärtom, pga detta jä**a hår.

Stunderna där man sitter hemma själv och tänker på allt som har med detta att göra blir oftare och gråter gör man mer och mer det kommer automatiskt!

Så min fråga är nu, Vad hade ni gjort i min situation? Jag har inte talat om att jag tappar hår mer än för min mamma och pappa och 2 st gamla jobbarvänner som har lidit av samma sak fast för ett par år sen.

Som ni förstår så är detta anledningen till varför jag inte kan flytta upp till min kärlek . Detta har tagit oerhört hårt på mig och just nu kommer tårarna ifrån ögonen nästan varje sekund. Det är 60 mil ifrån oss så jag har inte ens chans att kunna köra till henne bara sådär utan att vara välkommen

Ska man berätta eller ska man inte? Hur blir reaktionerna? Är det värt? Kommer lidandet att sluta?