home › Reply

  • ?
    Anonymous
    Inactive
    Quote:
    dranter wrote:

    Quote:
    Någon skitade ned min tråd… :/

    Uppdatering [In vino veritas]

    Det blev inget med den trevliga yngre tösen. Jag gjorde ett vuxet val och tänkte för en gångs skull med något annat än driften. Den konspiratoriskt lagde skulle förmodligen påstå att det har med avsaknad av dht att göra. Och jag skulle nog handlat annorlunda för några år sen. Vi är istället vänner.

    Nåväl, ny tjej på banan som jag har varit tillsammans med i ca fem månader nu. Kan tyvärr inte säga att det berikar mig, utan det känns mest som ytterligare ett måste bland många andra. Det är jobb och andra åtaganden som jag inte slipper och sen en tjej på det som jag inte tycker förstår mig fullt ut men däremot accepterar mig.

    Jag börjar undra om inte felet ligger hos mig då de flesta skulle uppskatta en tjej som är snäll, trevlig, ser ganska bra ut, något år yngre, och som är sexuellt intresserad. Inget att klaga på egentligen.

    Vad jag ser är en enkel tjej som i likhet med många andra går att underhålla med bröd och skådespel. Får man reklamfinansierad tv och halvfabrikat så är man nöjd. Får man äta med väninnorna och dricka vin till helgen så är allting bra. Så är det förstås inte,men jag ser mest en otränad tjej som går till gymmet utan att något händer och som jag tycker är okvinnlig med sina sexuella anspelningar. Jag har dessutom skämt bort henne med potensmedel säkert 80 % av tillfällena för sex. Klagomål har inte kommit på prestation men att jag inte riktigt alltid varit närvarande. Det kan bero på berusning, koncentration (lågt dht), tristess. Jag sa inget om henne, men hade god lust att skylla ifrån mig och säga något dumt om att om hennes form vore bättre skulle även mitt intresse vara bättre och min närvaro högre.

    Jag tycker inte att jag låter normal i mina resonemang (som jag dragit mer till sin spets) och det här är inget jag tycker är kul. Hade jag varit yngre hade jag viftat bort det, men det känns som att jag skulle hittat andra fel på många tjejer (kanske alla?).

    Jag börjar seriöst fundera över hur pass vriden jag har blivit och vad som är vad? Är det arv, kvinnosyn, hormoner, depression, stress? Tänker jag för mycket? Vilken man säger nej till en tjej som är söt, lätt att underhålla, snäll, inga större problem och som gillar sex? Själv ser jag just nu fler irritationsmoment än glädjeämnen. Ska i ärlighetens namn säga att jag är ganska pressad arbetsmässigt och att det är tyngre psykiskt än på länge.

    Lågt dht i kombination med ångest (över håret och allt som jag förknippar med lågt dht – dålig prestanda).

    Som ni ser – sån självspäkare bara för att få ha kvar håret. Jag tror nog inte att jag vågar sluta.

    Håravfallet är stabilt och jag maskerar mig numera väldigt sällan med concealers. Jag bryr mig helt enkelt inte så mycket längre om omgivningen, men inte på ett sk alfa-vis, utan jag är snarare blasé och orkeslös. Är det någon som skulle ifrågasätta min klädsel/utseende i de miljöer jag rör mig så vet jag att jag skulle kunna tala för mig vilket i sig förstås bidrar.

    Vad som är positivt är att jag under den här perioden avhållit mig från frestelser från andra kvinnor, inte utsatt mig för situationer där det annars lätt skulle kunnat gå överstyr. Heller inget fiskande på nätet.

    Jag skrev det här för att få er syn på situationen.

    Jag börjar komma upp i den åldern där män ofta är mer tunnhåriga. Det känns skönt samtidigt som det känns patetiskt att ens tänka så. Jag har alltså satt livet på on hold för att vänta in mina medtävlare. Snacka om dåligt spelat!

    Snart är sommaren här: Ska man testa att raka huvudet och få lite sol? Jag har en kropp som skulle passa med rakat huvud, men jag har aldrig varit bekväm med tanken. Det är förstås en vanesak och säkerligen någon kommentar från någon tjej om tunnhåriga som oattraktiva som etsat sig fast i medvetandet.

    Bör jag göra en HT då det här hårproblemet och min frivilliga kastrering sliter på mig?

    Kommer förmodligen fortsätta med hårmedicinerna sommaren ut.

    Ang. resonemanget så undrar jag om det är någon jättestor skillnad på ditt sätt att agera/tänka i jämförelse mot när du var ren från Finasteride?

    Jag känner igen mig i allt du skriver, du tar verkligen orden från mina tunga men med handen på hjärtat så har jag nog alltid var sådan som person. Däremot så har i mitt fall troligen åldern, erfarenheten och alla andra motgångar och insikter gjort att dessa karaktärsdarag förstärkts.

    Vad är det du känner igen dig i? Den velande biten? Den analyserande men icke-exekutiva eller något annat?

    Jag kan ärligt säga att jag har fått ett sämre vardagligt mående sen jag började medicinera. Jag tänker ofta att saker är väldigt jobbiga att företa sig och ju längre man tänkt så och handlat därefter en längre tid gör att förändringar blir jobbigare att genomföra.

    Svårt att svara på om jag tänker annorlunda men jag handlar definitivt annorlunda.

    Rent personlighetsmässigt är det nog så att jag sedan tidig ålder varit en analyserande natur i kombination med någon som aldrig varit någon ledartyp så att man då kan bli deppig kan förmodligen finnas i personligheten eller kemiskt i hjärnan.

    Jag har haft år då allting varit bra, men man har en annan buffert då man är 20 år än senare i livet.