Reply

Nu har det gått en vecka sedan jag gjorde behandlingen och huden är läkt. Om ytterligare en vecka ska området vara helt läkt.

Jag reste till London och sedan därifrån till Nottingham. Man kan också resa direkt till Nottingham via Bryssel men då får man vänta väldigt länge på flygplatsen.

Jag bodde på Waltons Hotel som bara ligger två minuter från kliniken på Derby Road. Kliniken är väldigt fräsch och personalen obehagligt trevlig

Läkaren Dr Jeremy Rawlings jobbar vanligtvis i mellanöstern och australien men har genom kontakt med klinikchefen ett samarbete med Zenith vilken han besöker två gånger om året.

Själva behandlingen från start till mål:

-Möter Jeremy på tisdag klockan 11:00 han tittar på mitt huvud och vi diskuterar vilka områden som ska behandlas. Han ger mig sedan diazepam och antibiotika. Antibiotikan äter man fyra gånger per dag i 6 dagar. Han tar sedan bilder till journalen och jag får fylla i ett “friskhetsintyg”.

-Vi går ner tillsammans med en assisten till ett rum i källarvåningen. Jag byter om till en papperströja då behandlingen tyvärr är lite grisig. Jeremy tar sedan fram ett ReCell kit som påminner om ett sånt där kemiset man fick som liten Den ena behållaren ska värma upp en vätska medan läkaren förbereder huden.

-Huvudet tvättas med bakteriedödande medel.

-Innan huden “slipas” läggs en lokalbedövning vilket är det mest smärtsamma. Tyvärr kan det nog vara så att mina närvtrådar är lite sabbade sedan tidigare ingrepp och bedövningen är extra smärtsam och tar inte fullt ut.

-Jeremy är väldigt gladlynt och pratar mycket med glimten i ögat. Vad det gäller ReCell är han en av de mer erfarna så fungerar inte behandlingen på mig har jag svårt att tro att någon annan skulle kunna göra det bättre. Han arbetade länge under personen som kom på tekniken (Fiona tror jag hon heter).

-Jeremy tar sedan en biopsi bakom vänster öra, alltså en liten hudbit, typ 5 gånger 5 milimeter som placeras i mediumet.

-Sedan sätter han igång själva maskinen som ska jämna till huden och skapa en ytan för stamcellerna att fastna på. Maskinen är en dermabrasion och påminner om en liten hobbyslipmaskin. Är måste jag vara ärlig och säga att jag upplevde det ganska obehagligt. Dels fick jag vänta för att en del till maskinen inte hade desinficerats och de var tvungna att åka till sjukhuset. Under tiden höll hela tiden hans assistent mig sällskap och fixade fika och dricka. Dels hann lokalbedövningen lägga sig så han fick bättra på den gamla. När han väl börja slipa ligger jag på mage det vatten som blandas med hud och blod rinner ner i ansiktet och på golvet, jag mådde lite illa av lukten och synen samt hur slipmaskinen likt en kraftig tandborste vibrerade i hela huvudet.

-Men förberedelserna av huden går väldigt snabbt trots att jag har ett stort behandlingsområde. Såret som bildas hålls fuktigt med blöta pads då vätskan som sprutas på med stamceller bara fungerar i öppna sår.

-Hudbiopsin tas tillsammans med vätskan och dissekeras varpå allt åker ner i en ny behållare. Allt för att få igång celldelningen hos stamcellerna. Hur det exakt går till och vad det är för ämnen som används vet jag inte men det finns en bra youtubefilm som åtminstone visar förfarandet.

-Innan de färdiga ämnet sprutas på klipper Jeremy och hans assistent ut ett slags plastnät som ska ligga på huvudet och fördela/hålla kvar stamcellerna. Han använder sedan en spruta och fördela vätskan över området som ska förbättras. Sen tar de en slags plastfilm med vaselin på som placeras ovanpå hela paketet. Som skydd läggs ett kraftigt bandage med bomull under. Ser inte så farligt ut, som en hudfärgad turban så jag kan röra mig lite i staden.

-Sen går det väldigt snabbt, jag får mina kläder och sen lämnar jag kliniken.

-första natten sover jag knappt inget, har väldigt ont. och även de följande två nätterna har jag ont i huduvet. Jag tror att mycket av den värken som kom beror på att bandaget satt väldigt hårt, om ni haft en för liten keps vet ni vad jag menar. Det börjar klia redan andra natten vilket är ett gott tecken på att läkningen fungerar. Jag äter en kapsel penicillin var fjärde timme vilket får magen att balla ur lite.

– Jag går till kliniken dagen efter för att se om de kan lätta på bandaget eller ge mig smärtstillande. Men Jeremy är mycket nöjd med att bandaget över huvud taget sitter kvar och ordinera paracetamol från affärskedjan Sainsbury. Jag frågar också om det är ok att gå i stan vilket inte skulle vara några problem. Var ju tvungen att ta reda på vart Robin Hodd brukade hänga när det begav sig

– på fredag morgon kl 09:15 ska jag träffa Jeremy för att ta bort bandaget. Det känns lite obehagligt men han säger att allt ser bra ut. Jag känner mig orolig för hemresan och vill gärna ha något bandage på huvudet. Men han tycker inte det är en bra ide då bandaget bara kommer ramla av och att sårvätska kan fastna i det.

-Resan hem går ganska bra men det hade nog varit skönt att haft någon med sig och assisterat. Kanske ska man stanna en natt till på hotellet bara för att vara lite mera förberedd.

– Väl hemma ska jag fortsätta äta mina tabletter och undvika träning. Det har varit soligt här så när jag legat ute vilat har jag haft bandana och sen keps. Tror inte att huden tagit skada av det men det är nog inte optimalt.

Som det ser ut idag är det en viss förbättring på det stora vertikala ärret men i övrigt är det som innan ungefär. Jag måste vänta ett bra tag innan jag han hylla eller förkasta tekniken. Vad det gäller ärren sa Jeremy att det kan ta ett år innan de mognat och fått sitt slutliga resultat.

bifogar några bilder som är tagna direkt efter att bandaget tagits bort.

Har ni frågor är det bara att höra av er men det kan ta ett tag innan jag svarar.