Reply

Bra förklaringar av J-Dilla. Jag orkar sällan leta rätt på så många refs heller även om jag läst massor själv. Jag har ovanan att inte spara alla länkar som kan användas som refs.

Linolsyra ÄR essentiell, men det betyder aldrig att “ju mer desto bättre” eller ens att man ska ha mycket. Många saker är essentiella, men behövs i mycket små mängder.

LA har flera nackdelar:

– oxiderar

– bildar trista sortens prostaglandiner (minnet sviker ibland, minns ej vilken serie det var, 2?)

– sänker ämnesomsättningen. Det går att finna studier man gjort på hibernerande djur.

Vissa av baksidorna kan motverkas med omega 3, men man får då slutresultatet att man får väldigt mycket fleromättat fett i kroppen. Fett som lätt reagerar/oxiderar.

Med bakgrund i paleolitkosttänkande (d.v.s. tänka efter vad som är rimligt att vi kan ha ätit – där det här gäller fram till för bara några hundra år sedan eller senare), så återkommer jag då till: har människan verkligen ätet MASSOR med omega 6 för att kompensera med MASSOR av omega 3? Får vi inte lite väl mycket PUFA då? Vi ska ju inte gå runt och behöva konservera oss för att slippa att härskna.

Folkslag som lever mycket kallt, äter ofta mycket fleromättat i form av omega3. De äter ofta också åt LCHF-hållet, om inte extremt åt det hållet. Folkslag på varmare breddgrader äter mindre fleromättade fetter. Mindre kött. Mer frukt. Mer vit mager fisk. Generellt då. Undantag finns alltid (och det finns ju faktiskt också en population som faktiskt äter vegetariskt och mår mycket bra och lever länge).

Självklart är det också sämre med industrioljor. De har ex ingen skyddande vitamin E. Frågan är dock om hur det står till med antinutrienter i kallpressat. Lite i samma stil som näringslöst men harmlöst vitt mjöl kontra fullkorn med bundna mineraler och antinutrienter.

Jag äter inget märkligt, och utesluter inget som följt oss sedan stenåldern. Spannmålet är i en gråzon där jag mer och mer lutar åt att vi visst kan äta lite. Visst blev vi både kortare och fick kortare livslängd när vi började odla, men detta återställdes ju sakta men säkert om man ska tro kurvorna och forskningen. En forskning som också visar att hundar har 22 gener för att smälta kolhydrater medan vargen bara har 4. Detta utan riktad avel eller kraftiga dödsutrensningar. Så jag har börjat ändra mig, och tror att vi nog kan äta en viss mängd spannmål. Då helst preparerat på rätt sätt, samt inte monsterförädlat.

Socker vs stärkelse har jag fattat att man måste känna sig fram själv. Peat säger stärkelsefritt, men vissa som testat får sämre hälsa av det. Jag gissar att vi fungerar olika helt enkelt. Lätt eller svårt att bryta ned stärkelse är väl det avgörande. Kanske vad man har för tarmflora också, med tanke på fermentering av resistent stärkelse i tarmen och åtföljande endotoxiner av vissa stammar när de dör.

Jag har intresserat mig för kost och hälsa sedan 1997, och hade då en hund som var autoimmun. Hyperthyreos, senare hypo. Fick autoimmun riktigt svår trombocytopeni, samt överkänslig mot schampon, nässlor o.s.v. Hon var min once in a lifetime-hund, så mitt intresse för hennes hälsa var extremt stort. Hon lyckade bli äldst i sin kull, trots alla sjukdomar som de andra inte hade.

Med tanke på alla teorier jag gått igenom, testat och trott på (jag hade ju själv helt kass hälsa efter anorexi som “satte på fetmagenen” och gjorde mig totalt svintrött), så ser jag det som anmärkningsvärt logiskt det här med linolsyra och lite annat. Det finns liksom inget “jaha, men de där då, de äter linolsyra och mår bra” eller “de där har försämrat hälsan utan att tillföra linolsyra” eller “men men, hur går DET ihop” eller liknande.

Jag är självklart beredd att justera och ändra mig, det har jag gjort förr och är alltid beredd på, då jag är ute efter god hälsa och inte efter att ha rätt. Men med just det jag läst senaste halvåret, finns så många logiska röda trådar och inga logiska kullerbyttor, vilket känns otroligt bra. Och att följa råden ger resultat, till skillnad från snart sagt allt annat jag testat.

Och det är ju inte bara linolsyra, det handlar om elektrolyter som jag vet att jag har och har haft problem med. Att sluta dricka och spä bort salter, att inte kompensera eller fasta/hoppa över måltider/reducera kcal, att inse att man inte kan vara modellsmal och slå på sin ämnesomsättning igen o.s.v.

Till sist vill jag påpeka att jag inser att vi alla är olika. Jag har sökt massor, och hittat exempel på folk som fått tillbaka sitt hår MED LCHF, eller på vegankost. Jag vet att vi är så olika. Men att det är vanligare att man stänger ned ämnesomsättningen när man tar bort makronutrienter eller kcal, eller fastar.

Den som blev sjuk på LCHF, den som blev sjuk av vegankost och den som blev sjuk på fettsnål kost – de tre kommer behöva ganska motsatta koster ett tag för att balansera upp sig. Kanske sedan också.