Reply

Jag tycker att det är svårt det här med PUFA generellt. Jag tvivlar inte att vi äter för mycket linolsyra och kanske för mycket PUFA. Men jag skulle inte minska till noll. Sådant man missar om man går för mycket på modern typ av forskning, är co-faktorer (som så många gånger i alla möjliga sammanhang vilket vi som sökt info om håravfall troligen också märkt av) och att man aldrig kan få hela bilden när det är så komplext som det är (alltid när det gäller livsformer, näring, natur).

Epigenetik, “hur mycket har vi utvecklats sedan paleolitisk tid” samt “hur olika är vi beroende på var våra gener utvecklats” är också saker som spelar in och gör det mycket svårare.

Det J-Dilla skriver om, hur man jämför grupper i forskning, återkommer i allt. Man jämför en genomtänkt vegetarisk kost med skräpmatskost och drar slutsatser om kött, man jämför aldrig med en genomtänkt köttkost, eller jämför ekologisk vegetarisk kost med genomtänkt köttkost med gräsbeteskött och vilt. Samma gäller mejeri, LCHF o.s.v. Och det gäller åt båda håll. Man är alltid ute efter att bevisa det man tror på, och inte “vad är bäst för hälsan”. Därför kan man också plocka valfri population ur Blue zones eller Prices forskning och bevisa LCHF, vegankost, mejeri, spannmål som antingen gott eller ont, från samma forskning… Varje gång man läser om forskning och slutsatser, bör man tänka på dessa felkällor pch vara mycket kritisk. Det enda jag alltså funnit där det inte blir logiska kullerbyttor eller ngn annan population kullkastar, är detta med linolsyra (samt lite annat, som social trygghet). Och så kan man se att PUFA ofta intas mer norröver. Man kan också tänka sig att trots att masajerna äter typ LCHF (mjölk och blod mest så det är troligen inte ketogent om mjölken har tillräckligt med laktos), så var de friska från början, samt fick denna kost från start. Det är något helt annat än att som vuxen och mycket sjuk, kasta sig in i en LCHF-diet. Något man bör tänka på när det gäller extrema dieter där någon del som är ganska viktig, bara utesluts. Samma tänk som för CR-kost där forskningen är gjord på möss som fått CR-diet från start och därför inte utvecklats normalt ens.

Jag försöker därför kombinera synsätten jag skrev om ovan. Ingen parameter får säga emot och totalt kullkasta.

Därför tror jag inte på att totalt eliminera PUFA eller linolsyra. Jag intar som sagt fisk enligt livsmedelsverkets rekommendationer, och försöker hålla linolsyra på den nivå som sägs krävas, inte mer. Och undviker formen industrioljor. Den linolsyra jag får i mig är från min gurkörtolja som jag äter för dess GLA (som ju fick ordning på min menscykel på ett markant sätt) och finns i små mängder i annat fett jag får i mig. Och så blir det undantag ibland. Smaka på ett chips eller så.

Men med samma synsätt så är det lite självklart att människan i allmänhet inte har ätit mängder med fet fisk, mer än små enskilda populationer, ofta på våra breddgrader och mer norrut (ju längre norrut, desto bättre kan nog dessa fetter vara, de är ju liksom fetter som ÄR TILL FÖR djur och frön/nötter som lever kallt). Jag gissar att kallvattenfisk just är särskilt svårt att fiska om man inte bor vid isen där allt vatten är kallt, om man alltså tänker på hur vi kunna fiska från början eller under simpla förhållanden (kallvattenfisk kräver väl bättre båtar och utrustning än fisk som är närmare land och högre upp – kallvattenfisken – makrill – här på västkusten är dessutom inte lämplig eller lättillgänglig året om).

OT: Har ni tänkt på att de billiga skräpchipsen är bättre sett till linolsyra? De är friterade i palmolja. Inte palmKÄRN då, utan palmolja som liknar olivolja sett till linolsyra.http://www.shenet.se/ravaror/fettsyraoversikt.htmlTyvärr finns inte ekologiskt då, eftersom ekogrejerna alltid skryter med att de har fin solrosolja. Så man får välja mellan giftig tungmetallpotatis och linolsyra. Det går att importera kokosfettchips, eko, men de kostar så mycket att man lika gärna kan sluta äta chips.