-
Träffade en tjej för två veckor sedan på krogen som jag kände att det klickade med (fruktansvärt snygg och intelligent). Hon tyckte att jag såg ut som 25 (hon själv är 21). Jag är 31. Slutade hemma hos henne, vaknade på morgonen och gick direkt in till toan och fixade håret, hatar att vakna upp hos någon där jag inte har mitt “hårfix”. Dolde med nöd och näppe det värsta av min skalle. Det är min front som är svårt attackerad av håravfall, framför allt det senaste året. Vi snackade på morgonen, och både jag och hon ville träffas igen.
Väl hemma några dagar senare framför spegeln så ledsnar jag på synen. Jag går och köper en trimmer och rakar mig. Resultet är panik upphöjt till 2. Jag ser att jag faktiskt är rejält tunn över hela huvudet på toppen. Jag visste väl detta redan, men vid rakat tillstånd så ser man det VÄLDIGT tydligt. Jag har typ ingen hårlinje i fronten. Dom där 25 åren hon tyckte jag såg ut som , såg jag förvandlas till 45…..ångrar mig djupt…
Sedan dess har hon hört av sig massor av gånger och frågat om jag vill ses. Jag har sagt att jag är upptagen (diverse påhittade orsaker). Jag har gått till jobbet i keps varje dag sedan dess. Kollegorna undrar vad det är frågan om med kepsprylen. Och jag har väl mer eller mindre förklarat, men vägrat att visa eländet. Vilket bara i sig bygger upp något….oerhört korkad. Jag är helt enkelt rädd för kommentarerna.
Jag vet att jag tidigare har setts som en attraktiv person och har ofta fått höra att jag ser bra ut (sånt här man bara kan skriva på ett anonymt forum
)Men tillbaka till tjejen, det känns naturligtvis förjävligt att man träffat någon som man fastnade för, och vill träffa, men inte träffar på grund av detta. Hon kommer ju glida mig ur händerna om jag fortsätter såhär. Men om jag träffar henne så kommer hon att få se en helt annan person en den killen som stod och hängde vid en vägg på den där klubben.
Jag känner att det känns extra känsligt när hon är såpass mkt yngre än mig detta med håret….
Äldre brudar hade väl kanske haft mer förståelse för skiten…