home › Reply
-
Jag tog propecia när jag var 17-18. Det var mina föräldrar som ville jag skulle ta det. Slutade pga smärtor i skrev/prostata och uteblivet morgonstånd och noll libido.
Jag fick känningar i prostata efter propecia men var tillfälliga. Libido och morgonstånd har aldrig kommit tillbaka. 6 månader efter propeciabehandling blev min smärta kronisk. Jag har haft konstant ont sedan dess.
Jag gick därför till olika läkare(urologer och vanliga) som gav mig antibiotika och diklofenak som inte hjälpte. Jag bad därför att få kollat mina hormoner, vilket läkaren först inte ville men sedan gick med på. Jag blev även remitterad till en ansedd Urolog som inte kunde hjälpa mig och sa att allt berodde på stress, eftersom han inte kunde acceptera att hans favvodrog hade orsakat problem.
Testet visade lågt totalt testovärde, extremt låg för min ålder då, 19. Jag hade totalt testo utanför skalan som jag antecknat i tråden och det är typ som 80+ gubbar har. Min läkare vill sätta mig på TRT men det vill inte jag än, för TRT är for life.
Jag blev tvungen att hoppa av mins universitet-studier pga mina smärtor och besvär. Så nu ska jag eventuellt bli sjukskriven.
Det jag har försökt är:
Nolvadex 20 mg i två månader, hjälpte lite inga bestående effekter efter avslutad kur.
Cipro
Dikolofenak
Tramadol
Cerntiol
Quercetin
Andra diverse tillskott som inte hjälpt
Har försökt äta nyttigare och gå ner i vikt
Varma bad
Magnet röntgen för hypofysen, som inte hittade något
Styrklelyfter tungt 3 gånger i veckan motion en gång i veckan
Just nu mår jag jävligt dåligt men jag försöker fortfarande. Jag har inte gett upp. Ingen förbättring sedan jag slutade med propecia.
Jag tänkte göra en riktigt fet PCT efter jag har gått ner mer i vikt för att se om jag kan kickstarta mitt system. Min nuvarande läkare, en endokrinologi specialist, en överläkare, hade inte ens hört talas om HCG eller nolvadex eller clomid, så han ville/kunde inte hjälpa mig så jag får fixa allt detta själv.
Det värsta är smärtan som även stör min koncentration. Det kan även vara så att jag har svårare att koncentrera mig pga andra hormoniella obalanser.
Det är blir jobbigt pga smärtan att ens vara vaken. Försvinner smärtan blir mitt liv jävligt mycket lättare.