-
Quote:whyatt wrote: Välkommen hit holybandola.
Visst känns det som en fasa när man för första gången inser att man på riktigt är tunnhårig. Inte blir det bättre av den stress som följer.
Samtidigt finns det ändlöst många exempel på män som håravfallet till trots spatserat genom livet med huvudet högt och fokuserat energin på andra områden! Här väljer man själv om man vill vara man eller mus..inget fel att välja det sistnämnda, men det kan definitivt kosta en hel del av utav nedstämdhet och social degradering.
Om vi rent tekniskt kikar på hårkirurgi som bör man som nybörjare först och främst bilda sig en realistisk uppskattning av 1) hur är och hur kommer mitt håravfall att fortskrida de närmaste åren samt 2) vad har jag för resurser i nacken – först efter en sådan analys vet man tillräckligt för att gå vidare. Förslagsvis besöker man några seriösa kliniker för konsultation och får då reda på både punkt 1 och 2.
Om det finns fog för att gå vidare och planera för en (ofta två eller tre) hårtransplantation, så vill det till att DU har realistiska förväntningar på resultatet. Därtill måste man förstå att ens håravfall troligtvis kommer att fortsätta uppe på hjässan och att man utan behandlingsprogram verkligen spelar ett riskabelt spel. Detta är en av anledningarna till att många kliniker rekommenderar hormonbehandling med finasterid till sina patienter.
Visst vore det allra bästa att bara bita i det sura äpplet, acceptera läget och gå vidare utan åtgärd så att säga. Tro mig, jag har försökt under en lång tid men det blir bara värre och värre och svårare och svårare. Jag har varit tunnhårig länge nu och det har jag accepterat – men att bli skallig är något helt annat. Jag har sett rakning av håret som en nödlösning ifall håret skulle bli alldeles för tunt och rakade mig faktiskt inför en resa i vintras. Dock var mina farhågor sanna – jag passar inte i det (ser ut som en cancersjuk nazist). Dagligen ser man ju människor med rakade skallar och jag tycker ofta det är snyggt. Det dessa personer har gemensamt är att deras ansiktsform passar utan hår… det gör inte mitt. Visst kan det tyckas fåfängt att reagera så kraftigt på detta, men när man inte lyckas acceptera det, känner sig skabbig och självförtroendet går i botten ja då är det dags att göra något åt det.
Jag har i alla fall följt ditt råd och tagit kontakt med ett antal kliniker via mail (skickat bilder). Ska gå på några konsultationer framöver men även fått konkret feedback på mina bilder och de föreslår att lägga krutet fram på hjässan eftersom det är det man först och främst ser. Jag tycker det verkar vettigt tänk? Allt handlar ju om förväntningar och mina förväntningar är inte att få en tät kalufs men att gå från närmast skallig till tunnhårig.
Jag har även tagit kontakt med VC och ska få träffa en läkare framöver, som förhoppningsvis skriver ut finasterid så man kan stoppa håravfallet. Mitt håravfall är till 99% ärftligt från min mammas sida då båda hennes bröder och min morfar är/var tunnhåriga. Det lustiga är att jag är betydligt mer tunnhårig än dem så jag undrar om det inte kan vara något annat som spökar också, som t ex näringsbrist eller liknande.
Vet du/ni om håravfall som beror på en bristsjukdom kan åtgärdas (dvs att håret växer ut igen) om man åtgärdar bristsjukdomen eller är det kört?
Sorry för massa text men jag är mitt uppe i detta nu och mår så sjukt dåligt över det…
Quote:Baldhead wrote: Jag är i en lika jobbig sits som du. Är 30 år och nw5, samt hatar att gå runt i rakat hår. Så jag är en hatt-slav kan man säga….Hur som helst, jag har läst runt en hel del på olika forum och min åsikt är att den bästa lösningen för tillfället är att göra en hårtransplantation + smp, och sen köra rakat (men då har du iaf en hårlinje som ramar in ansiktet). Detta är dock väldigt dyrt såklart. En del håller säkert inte med mig men jag tycker som sagt att detta är den bästa behandlingen som finns att tillgå för tillfället.
Jag är också en hattslav (eller keps-slav i mitt fall). Utan keps vet jag inte vad jag hade gjort, men det håller ju inte att bara hålla på och dölja i längden. Antingen acceptera att man är tunnhårig som tusan (vilket jag inte kan) eller göra något åt det.
Smp hade jag inte tidigare hört talas om – intressant! Ja, så länge det blir bra så varför inte. Men en aning läskigt att genomföra det eftersom det (som jag förstår det som) i princip handlar om att tatuera huvudet? För min del är det absolut sista utväg dock då jag verkligen inte passar i rakat
Om du genomför hårtransplantation, blir det då i Sverige eller utomlands? Jag har gjort en rejäl research och kommit fram till att det bästa är att göra det i Turkiet, med fördel hos antingen dr keser eller dr koray. Samtidigt känns det risky för att inte säga meckigt (ordna med flyg/hotell etc) att göra det utomlands. Svårt detta. Fan att ett sånt till synes simpelt problem som lite hår kan ställa till det så mycket för en…