Reply

1) får en tydligt bromsande effekt över många år, i kombination med

2) inga eller mkt minimala bieffekter

Problemet är att man som brukare inte kan veta vad som lurar i vassen även om man tillsynes inte uppvisar de “vanligaste” synbara bieffekterna. Istället behöver man angripa situationen utifrån vad substansen faktiskt gör i kroppen. Tycker man att denna fysiologiska reaktion känns okey..ja då är det bara att börja knapra. Anser man motsatsen, låter man bli eller lägger av.

Då har du övernaturliga krafter

Fungerar å fungerar, effekten är fallande och efter 10 år är det troligt att kroppen funnit sätt att helt eller delvis “arbeta sig runt” finasteriden.

Klart man inte ska må dåligt för något så, missförstå mig rätt nu, “trivialt” som håravfall..men finasterid är inte enda vägen. Det är helt klart möjligt att resa sig ur askan, men då måste man ta kontroll över/neutralisera fåfänga, demoner och annat som spökar mellan öronen.

Därtill kan man fråga sig om inte dutasterid på ett sätt är mindre besvärlig för kroppen att förstå sig på då isoenzymbalansen mycket tydligare påverkas än vid bruk med finasterid då den blir skevare/haltande..men detta är bara en teori.

Nyfiken på vad detta uttalande baserar sig på. Jag gissar på “officiella” studier? Vi pratar alltså om en bransch som årligen stäms på miljarder för fusk, bedrägeri och manipulation…te.x. av studiedata.

Nu påstår inte jag att Mercks ledning är av det oärliga slaget *lol* (läs: Vioxx, Gardasil, Mumps, Rofecoxib etc) men vi kan inte ta det för uteslutet heller