Reply

Det jag hade fruktat mest inför operationen är när de ska lyfta av den här stripen som de har skurit ut, för jag har blodfobi och det är väldigt äckligt att tänka på. Men jag märkte inte ens när de gjorde. Plötsligt märkte jag bara att doktorn höll på att sy i mitt huvud, så då visste jag att då hade de redan gjort det. Sen började de sätta in transplantat. Jag kände att de använde ett verktyg för att sticka en massa hål i skalpen, men i övrigt kunde jag inte förnimma vad de gjorde. Sen blev det lunchdags. Jag fick välja en maträtt och en dessert från en meny med några få alternativ. Och så blev jag ledd till toaletten. Man fick inte låsa dörren, utan det stod en utanför och vaktade. Sen skulle man ta sig nerför trapporna till receptionen. De hade en sån där handikappgrej, typ en stol som man kunde åka ner längs med trappan, men jag gick hellre själv. Men då fick jag gå väldigt försiktigt. De är väl rädda för att man ska bli yr och ramla.

Så kom de med maten till receptionen, och jag fick sitta där och äta, iklädd den här operationsskjortan eller vad det nu kallas. Efter maten så fick jag gå tillbaks till operationssalen, och så fortsatte de att transplantera in håren.När operationen var klar fick jag gå och hämta mina grejer från skåpet. Man ska ha med sig en skjorta med knappar, för man får inte trä nån tröja över huvudet i flera dagar efteråt. Så fick jag sitta i receptionen och så kom betalningen som jag redan berättat om. Mina grafts var av följande typ:

1 hår – 444 st.
2 hår – 1184 st.
3 hår – 921 st.
4 hår – 318 st.
Totalt – 2867 grafts

Sen kom det en sjuksköterska med en massa grejer som jag skulle ha. Det var en saltlösning, två slags schampo, och ytterligare en lösning man ska spreja på håret. Det fanns utskrivna instruktioner, en bandana att täcka huvudet med, mediciner, och en slags duk för att ha på kudden. Det var två tabletter antibiotika man skulle ta på kvällen och nästa morgon, två tabletter starka värktabletter som man ska ta de följande kvällarna för de hjälper en att sova, och några andra värktabletter man fick ta under dagen med sex timmars mellanrum.

Saltlösningen skulle man spreja på receiver arean med två timmars mellanrum. Den ena schampon, betadine, skulle man börja använda fr.o.m. dag 2 när man duschar. Den ska man spruta på både receivern och donorn, och sen ska man försiktigt skölja bort genom att hälla vatten från en kopp på ens fingrar som man håller ovanför huvudet. Duschstrålen är nämligen för stark. Allt det här är svårt att göra själv, så det är väldigt bra att ha med nån som kan hjälpa en. Sen fanns det en kerateneschampo som man också skulle använda, från dag 8. Den är ungefär som vanligt schampo som man försiktigt masserar in i donorn och receivern med fingertopparna. Det fanns även ett kerateneserum som man ska spruta på donor och receiver tre gånger om dan.

Från kliniken så skulle vi åka taxi. Men de sa att jag behöver ha en nackstödskudde på natten, typ en sån där som folk har på flyget. Så vi fick först åka till en affär som de gav adressen till. På den där affären kände de inte till BHR Clinic, och de hade bara några få kuddar att välja mellan just då. Men jag köpte en av de iaf, efter att ha provat alla. Den kudden kostade typ 33?, så det kan vara bra att kolla upp i förväg i Sverige om man kan skaffa en sån billigare. Det var rena motorsågsmassakern när jag kollade mig i spegeln på hotellet sen. Jag hade med mig en liten spegel att ha i handen, så att jag tillsammans med badrumsspegeln på hotellet kunde se mitt huvud bakifrån.

Den här bandanan, som jag inte skulle kalla för en bandana, är ett tygstycke som man har på huvudet, och som täcker i princip allt hår utom längst ner på nacken. Den har två ändar som man knyter ihop i nacken. Det är lite svårt att få på den; man måste se till så att det hamnar tillräckligt långt bak, för annars kommer stripärret att synas genom en glipa som finns mellan knuten och resten av tyget. Det är nog inte så bra att dra tyget bakåt, utan om det hamnar fel så får man lyfta av den och sänka ner den igen.

Efter operationen ska man inte böja ner huvudet så mycket. Och det är en massa saker som är svåra att göra då: att äta, att ta på och av sig skor, att gå på de kullerstensklädda gatorna i Bryssel. Så en annan anledning till att det är bra att ha med sig nån, är för att man ska få hjälp med att ta av och på skor. Att sova är besvärligt. Man ska sova med ryggen i 45 graders vinkel, så jag fick be om extra kuddar på hotellet och bygga en hög så att jag kunde sova i en ställning som är liksom mittemellan ligga och sitta upp. Och så får man ha på sig nackstödskudden så att varken donorn eller receivern nuddar vid kuddarna. Och så har man det där kuddskyddet så att det inte ska droppa blod på kudden. Jag stoppade in den nedre kanten på den mellan nackstödskudden och min nacke.

De två första nätterna gick det någorlunda bra att sova tack vare kvällsvärktabletterna. Men tredje natten sov jag bara en timme. Det är fruktansvärt jobbigt att ligga i den där ställningen hela tiden, och så skär nackkudden in på nacken också. De andra värktabletterna man får hjälper lite grann ändå. Efter att de bra tabletterna tagit slut, får man tajma det så att man tar de andra tabletterna precis innan läggdags. Man får ju inte ta oftare än var sjätte timme.

Jag fick gå till kliniken två gånger för kontroll innan vi åkte hem. När vi kommit till flygplatsen, sa de att planet hade blivit överbokat, och det fanns en annan flight man kunde välja att ta. Då skulle man mellanlanda, men i gengäld fick man flyga i första klass den första sträckan, och så fick man vänta i SAS lounge på flygplatsen i Bryssel. OMG jag hade ingen aning om att det fanns såna ställen. Det fanns en massa olika drycker och mackor och olika tillbehör och sånt. Det var synd att vi inte hann vänta så länge där innan vi skulle flyga iväg.

Man får en lapp från kliniken som man kan visa vid flygplatskontrollen. Min kompis ryggsäck fastnade i kontrollen.

Saker att ta reda på/tänka på innan

?Boka tid för blodprov i god tid innan, skriv ut och ta med instruktion från läkaren om vad de ska kolla efter
?Finns det nån person du kan ta med dig?, för det är verkligen till stor hjälp
?Ta reda på var man kan ta ut euro i Sverige, utan att behöva betala en massa extra avgifter
?Om möjligt, ta reda på hur du ska ta dig från flygplatsen till hotellet
?Fråga om du kan se alla dokumenten du ska skriva på, på kliniken, i förväg
?Fundera siffror gällande antalet grafts och hur mycket du är beredd att betala extra, ifall de får ut mer än förväntat
?Efter att man kommit till hotellet, är det bra att ta reda på var man kan handla lite mellanmål och flaskvatten, för kranvattnet smakade inte så gott

Saker att ta med

?Pengar (euro)
?Pass
?Kontokortet som man betalde hotellbokningen med (för det vill de se när man checkar in)
?Skjortor, kanske också typ en munkjacka med dragkedja eller nåt annat varmt som man inte behöver trä över huvudet, ifall det blir kyligt på kvällen
?Resultatet av blodprovet om du gjort det i Sverige
?Handspegel
?Påsar att packa in hårprodukterna i inför flyget, för det kommer att läcka lite
?Nackstödskudde
?Adresserna till kliniken och till hotellet
?Skor som är sköna att gå i (mitt sällskap fick skavsår)

Mina kostnader under den här resan

?Blodprov i Sverige 200 kr
?Flygbiljett 1000 kr
?Tåg från flygplatsen 8 ?
?Tunnelbana till hotellet 2 ?
?Hotell ca 2000 kr
?Taxi till kliniken 8 ??
?Operation 6400 ?
?Nackstödskudde 33,50 ?
?Taxi från kliniken 20 ?
?Tåg till flygplatsen 8 ?
?Borttagning av stygn 100 kr
?Matvaror, restaurangbesök etc. okänd summa

Totalt blir det ungefär 64.200 kr, exklusive mat.