-
Quote:erre wrote:Quote:Nej, tuttar var kanske en överdrift. Men bieffekterna som jag läst om är inte lockande.
Jag fick inte röra eller täcka det transplanterade området under 40 dagar förutom under insmörjning och tvättning. Första veckan var jobbig och man undvek att visa sig ute. Sen efter 15 dagar så har jag inte brytt mig. Folk verkar inte märka det heller. Jag var på fest efter tre veckor och där var det ingen som ens lade märke till det förrän jag berätta om det. Jag är fortfarande röd, men det är inget som stör mig det minsta
Det blir lättare om man berättar för alla i sin närhet vad man gjort och även arbetskamrater. Det är ingenting man behöver dölja i dagens samhälle med alla tjejer som gör bröst och läppar. Alla är stöttande och det ses inte som något konstigt av någon som jag mött.
Ok, jag fattar
Sket du i allt även på resan hem? Beskriv gärna hemresan. Skulle själv tycka det var riktigt jobbigt att åka hem med blodig skalle i väldigt många timmar..Hemresan var självklart jobbig och det kändes pinsamt. Jag fick tänka att jag känner ingen där ändå och kommer inte träffa dem igen. Det kändes mycket bättre när jag väl kom in på flygplatsen. Där stod jag i kö med minst 10 andra som också var på väg hem från sin HT. Så det kändes nästan lite normalt och man skämdes inte längre.
Folk kunde komma fram och fråga vad det kostade och säga att de med var intresserade utav att göra en HT i Turkiet.
På själva flyget hade jag faktiskt keps som inte satt spänd, lade lite bandage under där det var transplanterat för att inte infektera samt skapa distans. Men det var mest för mina medresenärers trivsel. Kan inte var kul att käka bredvid någon som är helt röd och har torkat blod på huvudet.
På jobbet fick jag reda på att flera planerat HT som jag inte hade en aning om innan. De blev jätteglada över att få se en IRL “testperson” och åkte ner månaden efter.