Reply

Hej ska försöka hålla mig kort och ge en liten presentation av mig själv och min situation.

Jag är nu 21 år och har väll egentligen alltid kännt mig nöjd med mitt utseende, när jag var liten var jag killen som tjejerna i klassen frågade chans på, i tidiga tonåren behövde jag inte gå okysst och nu på ‘äldre’ dagar (krogålder 18-20) upplever jag att jag alltid fått chansen att prata med tjejer och inte fått allt för många direkta nej. mitt utseende har varit en viktig faktor till att jag fått många bra stunder och min självkänsla har alltid varit bra. Nu är jag sambo sen 6 månader tillbaka, är generellt lycklig och har ett hälsosamt liv med motion och bra kost. Enda som tär på mig är att jag upplever att jag tappar mer hår än förr och mina vikar har i ärlighetens namn blivit högre (60 st hårstrån i handfatet lätt om jag ruffsar 1 minut cirka)

Ena dagen kan ångesten skära in i bröstet och panikkänsla spridas då jag ser mig själv i spegeln och ser att man vik syns så jag måste lägga till håret eller då jag drar handen igenom och får med 4-5 hårstrån och jag tänker tankar som att börja lägga undan pengar till en framtida HT eller börja behandla nu med diverse produkter för vet att det är genetiskt håravfall som sakta men säkert börjar ticka in.

Men så kommer morgondagen och känslan är en annan, tankar som att många fräna män är rakade och vissa ser uppriktigt sagt bra ut i det kan komma upp. Jag kanske inte skulle se lika bra ut som innan om jag rakade mig men fortfarande helt okej ut. Jag kommer ändå inte gå en röd matta eller nånsin bli modell så vad gör det om jag är rakad ? Ska jag raka av skiten redan nu bara för att skona mitt psyke och likaväl börja vänja mig vid att vara snaggad?

Nån som känner igen sig i dom här velande känslorna?