-
Som Erik skriver, de flesta här kan relatera till din situation. Du är långt ifrån ensam.
För mig började det med att en kompis i min ålder pratade om att han börjar bli tunnhårig. Jag började då själv bli orolig över mitt hår då min farsa har flint och började tappa hår i 26 års ålder. Då man dag efter dag ser sig i spegeln och undrar om det blir tunnare eller inte och till sist kommer till insikten att så faktiskt är det. Då bröt jag ihop och var vääldigt nera/deprimerad i ca 1 års tid. Medicinering för mig är inget alternativ då jag inte tycker det är värt risken för ev biverkningar. Nu ca 2-3 år senare och det blir bara tunnare och tunnare kör jag med snagg och har accepterat att det bara är att gilla läget.
Min farsa är som sagt flint och det är ju genetiskt så det var ju inte helt oväntat. Förstår sådana som dig att det är svårare att acceptera då det inte syns i släkten