home › Reply
-
Viktig diskussion som, utöver tråden på det amerikanska forumet, snurrat runt på diverse forum genom åren. Jag har följt med i debatten relativt väl och känner därför att jag kan ge min syn på saken, utan att vara kirurg (något som Dr. Feller ofta understryker skulle vara lite av ett krav för att på riktigt få vara med och tycka i frågan – en något märklig inställning enligt mig). Först och främst, basera inte din åsikt på en enda kliniks utlåtande. Ja, Dr. Feller är en namnkunnig kirurg med många ingrepp innanför västen. Han har inte bara opererat utan också bidragit till “branschen” genom forskning och som uppfinnare…men jag kan säga att Dr. Cole (FORHAIR) är minst lika kunnig, aktiv och öppen..och han är av i princip den totalt motsatta åsikten
. Jag nämner hans namn för att visa att vi inte kan stationera oss kring en enda kirurg, eller inte ens en handfull. Vi måste försöka se helheten och därifrån konkludera hur det “troligtvis” förhåller sig. Man kan fråga sig hur två respektabla namn inom hårtransplantationsbranschen kan tycka så olika?
– Ja det är inte helt lätt att bena ut. Rör det sig om prestige? Är det försäljningsstrategi? Eller kanske lätt flippade personlighetsstörningar åt det narcissistiska hållet? Jag vet faktiskt inte, min spekulation är att det på detaljnivå blir möjligt att faktiskt argumentera för båda sidor utan att tillföra faktafel eller lögn. Därtill bör nämnas att listan över välrenommerade “medical doctors” som går att placera in i respektive lag är omfattande..vad jag tycker är synd är att gemene HT-kandidat lätt tappar bort sig när de stora drakarna går i klinch och så kategoriskt tar parti för ena eller andra sidan. Samtidigt är det ju just det här som marknaden kräver, dvs klara besked vad som är bäst..FUE har definitivt kommit för att stanna. Fler och fler kliniker ser fördelar att bara erbjuda FUE i takt med att överlevnadsprocenten ökar. Det faktum att FUE kallas “scarless” är dock totalt befängt och här håller jag med Dr. Feller om att tonen måste skärpas. Faktum är att den ärrbildningen vid FUE (i regel) med råge överstiger den vid STRIP – men behållningen som den FUE har är ju som bekant att ärren i regel är mycket små och utspridda, vilket möjliggör kortare nack- och sidohår.
Vad är sant och vad är falskt beträffande FUE och STRIP? Vad det till stor del handlar om, bortsett från att välja en TOP NOTCH klinik, är att besvara följande frågor:
1) Hur mycket hår har du tappat idag?
2) Hur mycket hår kommer du TROLIGTVISatt tappa kortsiktigt, mellan och på lång sikt?
3) Hur lämplig är din donor (flertalet sub-parametrar spelar in)?
4) Personliga preferenser (ekonomi, frisyrval, ärr-rädsla etc)?Innan de här frågorna är besvarade kan man inte rakt ut säga vilken teknik som är bäst, för det är individuellt. För en släkting till mig så verkar STRIP + FUE + PIGMENTERING rätt approach. Eller kanske mFUE istället för STRIP. Beror lite på. En barndomskamrat däremot är en solklar FUE-patient då han har riklig med grovt hår i donorn, är 40+, ganska liten huvudform upptill och absolut inte vill ha ett linjärt ärr i nacken. Hans håravfall har dessutom avstannat och även om det är omfattande så kommer han inte lida brist på transplantat. Få förunnat!
Det är fortfarande så, enligt mig, att väl genomförda STRIPs hos kliniker i världsklass *tenderar* att växa ut något bättre än FUEs hos de bästa i världen….detta uttalandet kan tyckas stödja Dr. Fellers syn på saken..men faktum är att FUE-resultaten kryper allt närmare! Jag skulle vilja påstå att de idag är så pass nära STRIPs att det “vete-katten” om skillnaden längre är tillräckligt signifikant för att ens utgöra ett argument. Feller menar att vi pratar om en 65-80% överlevnad i snitt på FUE-ingrepp och +95% med STRIP. Dr. Cole håller verkligen inte med utan tycker snarare att FUE och STRIP idag har en likvärdig siffra. Kanske ligger sanningen någonstans mittemellan.
En viktig parameter som Dr. Cole tar upp är att det är väldigt svårt att på förhand bedöma hur ett STRIP-ärr kommer att utvecklas. Uttaget och förslutningen i händerna på de här proffsen blir liksom aldrig dåligt gjorda, utan det är snarare så att patients unika hud- och läkningsegenskaper avgör samt givetvis också hur ärret hanteras tiden efteråt (rör man sig mycket i sömnen..är man för tidigt igång och sportar och därigenom stretchar ärret hårdare än det behöver..så kan läkningsprocessen påverkas negativt).
Guys, jag vet att det här är en känslig fråga. Vem kan ens överväga STRIP när FUE är “lika bra fast utan ärr” ? Låt mig förtydliga. Om man har en donor som via FUE täcker håravfallsbehovet så är FUE, i rätt händer, det självklara valet i min mening..men så här ser verkligheten inte alltid ut. Tillhör man den gruppen som bara måste “fixa” sitt håravfall (och inte löser att “gå vidare i livet”) men sitter på te.x. miniatyrisering i donorn (ja, den finns här med!!!) som är farligt nära 15-20%, med hårstrån som är rätt så tunna, och/eller stor differens mellan hårfärg och hårbottenfärg, och ett håravfall som kommer att bli omfattande, då måste planeringen vara ELIT för att ens ha en chans att få ett skapligt resultat. Viktigt att nämna är att om resultatet inte blir tillräckligt bra trots idoga försök, så ser de flesta bäst ut i kort hår, detta kan dock bli ett problem med STRIP eftersom nackhåret då behöver ha en viss längd för att kunna täcka. Ett moment 22. Å andra sidan är det inget vidare att över-maxa uttaget ur donorn via FUE och få en “shot-gun” liknande look i nacken och på sidorna samt ett, med tiden, tunnare och tunnare FUE-hår som fortsätter att miniatyriseras.
Summa summarum: Jag kan tycka att Feller är lite väl negativt inställd till FUE och jag kan tycka att diverse FUE-only kliniker är lite väl negativa till STRIP. Oavsett hur man argumenterar så finns det PROs & CONs gällande båda teknikerna och i slutänden behöver man besvara ovanstående frågeställning för att ens ha en susning att välja rätt strategi. En ibland “bortglömd” risk med i första hand FUE är att donorn överskattas och får inkluderat hår som faktiskt har en alldeles för hög risk att stryka med över tid och inte ingår i vad man kallar “safe-zone” – svårigheten är dock att veta hur denna zon ser ut på individnivå.
Som jag alltid försöka tydligt redogöra så gör man troligtvis bäst i att ACCEPTERA
sitt håravfall och lägga fokuset/pengarna på andra saker i livet. Att bli tunnhårig påverkar visserligen humör, socialt liv, självförtroende etc men det är DU som tillåter att det blir en belastning i ditt liv. Miljoner tunnhåriga killar och män runt om på planeten bryr sig inte nämnvärt – hur gör dom? (bara en tankeställare…) Om nu fåfängan ändå vinner (vilket inte gör dig till en sämre människa) så är det research, research och research som gäller. Och kom ihåg att inte att försöka växa som individ while your at it!
Disclaimer – Jag vill passa på att förtydliga att följande inlägg endast är en DEL av diskussionen och att jag ber om att få förtydliga eventuella uttalanden om någon läsare finner mitt skriveri otydligt/felaktigt
:geek: